tisdag 15 januari 2013

Boknyheter från Gilla

Jag spanade in nyheter hos Gilla förlag och jag måste säga att det såg riktigt bra ut! Jag har gillat nästan alla böcker som Gilla har gett ut, jag menar,  dom har ju gett ut Jonathan Troppers böcker!! Dom här böckerna här nedanför kommer ut nu 2013 och jag vill verkligen läsa varenda en! 


Jag sjunger i morgonduschen. Jag löddrar mina armar, jag löddrar mina lår.
Sedan tänker jag på Ödlan, att han kanske undrar varför det dröjer. Varför jag stannar så länge. Jag slutar sjunga och sköljer av mig.
När jag kommer ut, naken och med droppande hår, ser jag att han fortfarande sover.
Jag torkar mig alldeles intill och klär mig långsamt, men han vaknar inte."

Tillsammans med Ödlan går allt fort, fort, och du är alltid ett steg efter. Han kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i dina läppar. Och sen försvinner han igen, ut i natten. Men du älskar honom. Så en dag träffar du Lo, på biblioteket. När du frågar om han vill ta en kopp kaffe växer hallon på hans hals, och du tänker att du skulle vilja smaka.





Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik.
I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. "Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror" är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.



"Det är nåt visst med honom, eller hur?"
   Bob nickade. Sen sa Patrick nåt som jag nog aldrig kommer att glömma: "Han är en wallflower. Han står och tittar på."
   Jag visste inte att andra människor tänkte saker om mig. Jag visste inte att de iakttog mig. Jag satt på golvet mitt emellan Sam och Patrick i en källare på min första riktiga fest, och jag kom ihåg att Sam hade presenterat mig för Bob som sin kompis.
   Bob höjde sitt glas och bad alla att göra detsamma.
   "Skål för Charlie." Och hela gänget sa: "Skål för Charlie."
   Jag vet inte varför de gjorde det, men det betydde mycket för mig att de gjorde det. Särskilt Sam. Särskilt hon.

Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med en naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.


Från början hade Hanna två bröder. Samuel dog när hon var liten, ramlade från en klippa. Eller var det Jens som knuffade honom? Det är så Hanna minns det. Nu är Jens också död. Körde rakt in i en lastbil, för bromsarna var dåliga. Och Hanna visste att det skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför hämnas? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar