Ibland lägger man inte märke till faran förrän det är för sent
...Sjuttonåriga Britt Pfeiffer har hårdtränat inför en vandring i
Klippiga bergen tillsammans med en tjejkompis. Men hon är helt
oförberedd på att hennes ex plötsligt vill möta upp dem. Innan Britt
hinner reda ut sina känslor, tvingar en snöstorm tjejerna att söka skydd
i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två snygga killar som visar
sig vara på flykt undan polisen och det dröjer inte länge förrän
semestern förvandlas till ett gisslandrama. Fast den ene kidnapparen
Mason har en enorm dragningskraft och Britt blir förvirrad. Är han
verkligen hennes fiende? I utbyte mot sitt liv går Britt med på att
leda kidnapparna nerför bergssluttningen. Under den livsfarliga
vandringen lägger hon märke till en rad isande tecken på att en
seriemördare går lös bland bergen. En upptäckt som kan leda till att hon
själv blir mördarens nästa offer.
Jag diggar Britt, jag tycker hon är cool och känns väldigt vanlig? Men köper inte riktigt det där om att hon blev dumpad av en kille och sen ligger hon i hårdträning för att ge sig ut och vandra, för att hon tror att han kommer tillbaka, stackars tjej. Men hon växer för varje sida som går och hon bevisar att hon är en modig tjej som tar egna beslut. Men hon gör även misstag, sådana som fick mig att sucka och stöna...Sedan har vi ju också Britts bästa kompis Korbie, som kan vara den mest egoistiska och själviska karaktär jag har stött på! Om jag hade varit i Britts skor så hade jag dumpat henne för länge sedan. Det är inte ofta som en huvudkaraktär har en bästa kompis som är rena pesten?! Oftast så brukar jag tycka om karaktärers bästisar. Jag tyckte att hela hennes familj var sådana himla jobbiga karaktärer!!!! Bara det att de skyllde allt på Britt och Korbie slutade prata med Britt eftersom det var hennes fel att de blev gisslan, pff.
Antingen är jag totalt dum i huvudet eller så....är jag bara dum. För jag kunde verkligen inte lista ut vem som var den skyldige?!?!? Har läst flera recensioner där recensenten nämner att boken var lite för förutsägbar, helt tvärtom vad jag kände när jag läste boken. När allt gick upp för Britt om hur det låg till så satt jag där med hakan ända ner till knäna. Det var riktigt spännande genom hela boken och jag blev sugen på att läsa mer thrillers, gärna sexiga sådana.
Black Ice är verkligen en bok som jag gillade, en utav de bättre jag har läst i år! Spänningen var på topp och jag drogs med i det mörka i boken. Jag tyckte att kärlekstwisten i boken höjde den ännu mer, jag gillade Mason redan från första början och trodde hela tiden att han var en bra kille. Jag blev så himla arg när Britt inte insåg det och gick rakt in i fällan. Tur att det slutade lyckligt.
Alltså, jag kan förstå att folk inte gillar den här boken men detta är en sån bok som jag älskar - jättemycket spänning, kärlek, en het kille, en timmerstuga ute i vildmarken. Kan säga att jag sträckläste denna, och när jag inte läste så kunde jag inte sluta tänka på den, alltid ett gott betyg.
Jag tyckte att denna var lite bättre än Hush-Hush serien faktiskt, Black Ice är lite mognare tycker jag och kul att Fitzpatrick kan skriva något annat änom smöriga änglar....Nu längtar jag efter att få läsa Ljug för mig som kommer ut på svenska snart, en till het thriller - ja tack!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar