Recension: Filippa och morfar går på tivoli

När Filippa bestämmer sig för att ta med morfar på tivoli är det upplagt för äventyr - även för morfar! Längst in i labyrinterna och högst upp i hjulen far de. Men karuseller och spunnet socker i all ära, det är i korvgubbens kiosk som det snurrar till sig allra mest ...

Filippa och morfar går på tivoli är en bilderbok som är till för dig mellan 3 till 6 år. Det är en mysig bok där ett barnbarn och en morfar visar vilken fin relation de har mellan varandra. 

Jag  har inga tvivel om att Lasse Berghagen, mysgubben av dem alla har hämtat inspiration från sig själv till sin Morfar i boken. Utseendemässigt är Morfar väldigt lik Lasse Berghagen. 

Det är en mysig bilderbok som jag tror många barn uppskattar, då många barn har en egen morfar eller vill ha en, och kan relatera till karaktärerna i boken. Jag blir nästan lite avundsjuk på Filippas och hennes morfars relation, då den är så avslappnad. 

Det är en mysig berättelse med många tokigheter, och mycket värme och kärlek. Det är fina illustrationer och en bok som jag kommer läsa med min lillebror garanterat! 

Titel: Filippa och morfar går på tivoli
Författare: Lasse Berghagen
Serie: -
Antal sidor: 32 sidor
Förlag: Tukan Förlag



Vill läsa Filippa och Morfar hoppas studsmatta!

Recension: Månskensstranden - Nora Roberts

 Det är tidig morgon och den öde stranden är täckt av frost när Ripley Todd kommer ner till vattenbrynet. Morgonens löprunda är dagens bästa stund: soluppgången speglas i vattnet och sanden är orörd sånär som på hennes egna fotspår. Snart kommer ön att vakna till liv. Ripleys hjärta klappar för varje gata, gränd och vrå på Three Sisters Island. Hon har växt upp här och känner en tillhörighet till platsen och dess invånare som går långt utanför jobbet som polis.

När forskaren MacAllister Booke kommer till Three Sisters Island för att undersöka öns mystiska historia rubbas Ripleys lugna tillvaro. Motvilligt blir hon förälskad. Men innan Ripley och Mac kan drömma om en gemensam framtid måste de ta itu med det förflutna. Mörka krafter hotar Ripley och hennes vänner. Vad är det för hemligheter som döljer sig på Three Sisters Island?

Detta är den andra delen i Three Sisters Island, om ni vill läsa min recension på den första boken i serien så kan ni klicka HÄR. Jag var väldigt imponerad och mysfaktorn var hög när jag läste den första boken - likaså är det nu också! 

Som vanligt med Nora Roberts så är det fullfart hela tiden, vi står inte kvar och trampar på samma ställe hela tiden utan rör oss framåt med stora kliv - ibland lite för stora.  Från första sidan så fångar Roberts en och man kan inte sluta vända blad, precis som det ska vara alltså! 

Karaktärerna är något som Roberts alltid lyckas ibland, i det här fallet med. Även om jag inte fastnade helt för Ripley så är hon ändå trevlig att läsa om. Jag älskar hur tjurskallig och "pojk"ig hon är, när känslorna för Mac börjar smyga sig fram gör hon allt för att dom inte ska göra det, men misslyckas totalt. Det var trevligt och se hur hon blev mjukare och mer mänsklig ju mer kär hon blev i Mac. Mac i sin tur var ju  väldigt förtjusande och sådär gulligt nördig. 

När det kommer till magin så tycker jag att det nästan blev lite töntigt och första boken var mycket mer spännande, för där var magin ett naturligt inslag. Nu kändes det nästan lite platt och påtvingat, och blev inte alls bra. Men eftersom jag älskar karaktärerna och ön så kunde jag inte sluta läsa, det gjorde inget att magin fanns med. Jag vill så gärna besöka Mias bokhandel!!

Jag tycker fortfarande bäst om Nell som den första boken handlade om, den var sådär alldeles mysig och en riktig Nora Roberts-bok, men jag tror att Mias bok kommer bjuda på något extra. Detta var en bra mellanbok helt enkelt, inte dålig men inte heller världsbäst. Jag ser fram emot att få läsa den sista boken! 

Titel: Månskensstranden
Författare: Nora Roberts
Serie: Three Sister Island del 1
Antal Sidor: 331 sidor
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Recension: Att falla med snön - Sarah Morgan

En gång i tiden var julen Kayla Greens bästa tid på året. Numera är hon arbetsnarkoman och vill att högtiden ska vara över – så snabbt som möjligt! Så när plikten kallar henne till ett vintrigt Vermont är hon enbart tacksam över att slippa undan den tröttsamma julen.

Jackson O’Neil har lämnat ett blomstrande företag bakom sig för att återvända hem och rädda sin familjs skidresort. Nu när han har marknadsföringsgeniet Kayla till sin hjälp kommer de med all säkerhet att lyckas – och gnistorna som sprakar som nyårsfyrverkerier mellan dem är bara en extra bonus.

Kayla må vara en stjärna på sitt jobb, men hon är ute på djupt vatten när det gäller Jackson. Han får henne att längta efter den kärlek hon en gång drömde om, och det skrämmer henne. Finns det en chans att kvinnan som inte längre tror på julens budskap äntligen ska falla för dess magi

Detta är en typisk julia-bok, romantik och kärlek så det skriker om det.  Från sida 1 till sista sidan i boken. Det går inte att älska denna bok, är man som mig - svag för all dess kärlek så kommer du att älska denna bok lika mycket som jag.

Jag föll först för bröderna O'Neil och hela den familjen, jag älskar hur dom tar hand om varandra och man märker att dom älskar varandra mest av allt. Hur dom bråkar, gnabbas vid matbordet, bråkar om vem som ska ta hand om disken. Det är mycket kärlek i familjen, det märker man, men det finns ändå ett allvar - vem ska sköta skidanläggningen? Kommer de tvingas stänga ner hela anläggningen?

Det var också svårt att inte falla för hela miljön i boken - den utspelar ju sig på en skidort!!! Tänk dig: dom ligger framför en kamin(!!!!), dom kysser varandra under en gran ute i skogen, dom åker skidor och dricker varmchoklad. Alltså!!

Sammanfattning: Jag älskade den här boken. Direkt efter jag hade läst ut denna kunde jag inte släppa hela atmosfären i boken så jag högg in på bok 2 - Sommarregn som var MINST lika bra. Dessa böcker passar perfekt nu i sommar.

Recension på Sommarregn kommer nästa vecka!

Recension: Sekten på Dimön - Mariette Lindstein

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. 

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Sekten på Dimön hör till 2016 bästa böcker, jag kände redan det på första sedan sidan. Även fast det är en tegelsten på ca 500 sidor, så låt er inte luras. Det är stor text och det hela känns väldigt luftigt, så att den är på 500 sidor gjorde ingenting.Jag kan säga att jag inte ville att den skulle ta slut, och när den väl tog slut ville jag bara läsa mer.

Det jag älskar med boken är att det finns ett sådant driv i berättelsen, det går fort framåt och mycket information redogörs för läsaren. Jag som läsare står aldrig still i berättelsen och trampar utan här går det fort framåt vilket gör att man absolut INTE kan lägga ifrån sig boken.

Jag tycker det är otroligt intressant hur författaren på ett snyggt sätt berättar hur det gick till för Sofia när hon blev "hjärntvättad" av Oswald, jag kan förstå varför och hur Sofia blev hjärntvättad och övertygades av Oswald att ViaTerra är det enda rätta. När jag läste så tänkte jag, det här var ju inte så farligt! Och vilken dröm att få bo i en herrgård och bara slappa hela dagarna. Franz är charmig och flirtar med Sofia och allt verkar vara i sin ordning.

Men ju längre man kom in i boken ju mer fel började jag hitta hos ViaTerra och psykopatvarningar för Oswald började dyka upp. När sommaren är slut och hösten är påväg i, det är då det börjar gå åt skogen. Sofia börjar förstå här lite själv att nånting är fel, och det även Franz håller på med är olagligt. Det är verkligen skickligt hur författaren även hjärntvättar läsaren,, för att sedan också få läsaren att förstå att Oswald och hans ViaTerra är något farligt.

Jag tyckte det var lite obehagligt och intressant att läsa innan ett nytt kapitel började om någon som berättar hemska saker. Jag hade en misstanke om vem det var och det visades sig vara rätt, det gjorde att vi fick en inblick i förövarens tankesätt. Bra också att dessa sidor endast var 1-1,5 sida lång och inte fler, det är lätt hänt att jag tröttnar då.

Kan det vara så att Sverige har fått en ny toppförfattare? Jag tror mig banne det alltså. En tiopoängare verkligen! 

Recension: Jag är Solace - Siobhan down

Det enda som kan muntra upp Holly är minnena av mamma. Hon har fått nog av sin falska fosterfamilj, sin tråkiga skola och allt tjat om att skärpa till sig.

Men så hittar hon peruken och allt förändras. När hon bär det lysande askblonda hårsvallet är hon inte längre trista Holly, hon är Solace: den ohejdbara, smidiga, vasstungade partybruden som går rakt mot natthimlen med utsträckt tumme och cigg i handen och liftar till Irland för att hitta sin mamma.

Så börjar resan, med Solace som svassar och Holly som smyger genom England, genom minnena, och upptäcker sitt rätta jag.

Denna bok gick fort att läsa ut, väldigt lättläst trots sina 200 sidor och tunga ämne. Språket är vackert och författaren har en unik känsla att sätta orden på rätt känslor. Det var väldigt korta kapitel och hlea boken kändes väldigt "luftig" eller vad man ska säga. Behaglig att läsa.

Jag har aldrig varit i Solaces situation, och känner ingen i min omgivning heller som har varit det. Så jag inte förstå vad hon går igenom, men det gör att jag tänker att det finns flera flera tusentals barn och ungdomar som har det såhär. Boken lämnar en eftertanke och funderingar. Det är nyttigt att läsa sådant som ligger bortom än ens egen värld, och ökar ens förståelse. Vad böcker kan göra egentligen, vilken makt dem har.

Boken utspelar sig i nuet tillsammans med tillbakablickar, jag tycker om Hollys nya fosterfamilj, synd bara att hon inte ser det direkt utan måste rymma iväg först för att förstå det. Men jag förstår henne, att bli övergiven gång på gång gör det svårt att inse att det faktiskt finns några snälla människor trots allt.


Finns inte så mycket mer att säga om boken, den gick fort att läsa och var svår att lägga ifrån sig. Trots ett tungt ämne så var det en trevlig lässtund, men inget som jag kommer minnas om några månader. Men läsvärd är den!

Recension: Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

Zoe flyttar från Brooklyn till River Heights, en trist håla längre norrut i delstaten New York. Hon är övertygad om att hennes liv är över, tråkigare än så här blir det inte. Så när en kille, som presenterar sig som Digby, dyker upp och bestämmer att de ska vara vänner gör hon inget större motstånd, trots att hon inte vet något om honom. Vem är han? Var bor han? Varför är han aldrig i skolan? Och, framför allt, varför lyckas han alltid övertala Zoe att hänga med på mer eller mindre olagliga och livsfarliga aktiviteter? 

Samtidigt är stämningen i stan skärrad efter att en ung tjej försvunnit under sommarlovet. Så småningom förstår Zoe att det är anledningen till att Digby kommit till stan. Han och hans familj bodde i River Heights tillsDigbys lillasyster försvann under liknande omständigheter. Han har bestämt sig för att ta reda på sanningen, och Zoe hänger på, trots att allt inom henne säger att det kommer gå illa.

Det är dags att inte freaka ut är en sån härlig bok, jag sträckläste den och kunde inte släppa den. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, dom är verkligen speciella och det märks att författaren har jobbat mycket med dem. Zoe är en ganska typisk YA-tjej, och Digby...han är Digby. Sjukt irriterande men samtidigt så bryr han sig om Zoe och det var så härligt att läsa om hur de tjafsade och Zoe bara hängde på hans påhitt utan att inte riktigt fatta varför. Hon säger flera gånger till sig själv att hon inte ska följa med honom men ändå så gör hon det. Kanske lite naiv är hon allt, men jag hade nog också hängt på Digby om jag skulle träffa honom. Jag älskade att se hur de verkligen fattar tycke för varandra, men fokuset ligger inte där utan det är något som växer fram nästan i smyg under bokens gång.

Boken är verkligen en egen, den är skum, den är härlig, den bjuder på många överraskningar, den bjuder på vänskap som sätts på prov, den bjuder på hur det är att börja på en ny skola, den bjuder på hur det är att vara tonåring och ens föräldrar gör slut, den bjuder på en massa spänning. Det är liksom flera mysteriet i ett utan att man förstår det förns boken är slut. Ja, den bjuder på allt, och lite till. 

Den hör till en utav 2015:s bästa böcker enligt mig då den är så annorlunda och så himla himla himla fin och bra. Boken är även också en debut och jag måste säga att: vilken pangdebut! Jag vill läsa mer utav Stephanie Tromly. Opal, när kommer nästa bok? För att det kommer en fortsättning vet jag redan.

 

 Boken är fylld med fina meningar och citat. 

Sammanfattning: en otroligt bra bok, som innehåller vänskap, spänning, sorg, kärlek, familjedrama. Den är så himla knäpp och väldigt beroendeframkallade då det händer saker hela tiden som man inte vill missa.

Recension: Black Ice - Becca Fitpatrick

Ibland lägger man inte märke till faran förrän det är för sent ...Sjuttonåriga Britt Pfeiffer har hårdtränat inför en vandring i Klippiga bergen tillsammans med en tjejkompis. Men hon är helt oförberedd på att hennes ex plötsligt vill möta upp dem. Innan Britt hinner reda ut sina känslor, tvingar en snöstorm tjejerna att söka skydd i en ensligt belägen stuga. Där gömmer sig två snygga killar som visar sig vara på flykt undan polisen och det dröjer inte länge förrän semestern förvandlas till ett gisslandrama. Fast den ene kidnapparen Mason har en enorm dragningskraft och Britt blir förvirrad. Är han verkligen hennes fiende? I utbyte mot sitt liv går Britt med på att leda kidnapparna nerför bergssluttningen. Under den livsfarliga vandringen lägger hon märke till en rad isande tecken på att en seriemördare går lös bland bergen. En upptäckt som kan leda till att hon själv blir mördarens nästa offer.

Jag diggar Britt, jag tycker hon är cool och känns väldigt vanlig? Men köper inte riktigt det där om att hon blev dumpad av en kille och sen ligger hon i hårdträning för att ge sig ut och vandra, för att hon tror att han kommer tillbaka, stackars tjej. Men hon växer för varje sida som går och hon bevisar att hon är en modig tjej som tar egna beslut. Men hon gör även misstag, sådana som fick mig att sucka och stöna...Sedan har vi ju också Britts bästa kompis Korbie, som kan vara den mest egoistiska och själviska karaktär jag har stött på! Om jag hade varit i Britts skor så hade jag dumpat henne för länge sedan. Det är inte ofta som en huvudkaraktär har en bästa kompis som är rena pesten?! Oftast så brukar jag tycka om karaktärers bästisar. Jag tyckte att hela hennes familj var sådana himla jobbiga karaktärer!!!! Bara det att de skyllde allt på Britt och Korbie slutade prata med Britt eftersom det var hennes fel att de blev gisslan, pff.

Antingen är jag totalt dum i huvudet eller så....är jag bara dum. För jag kunde verkligen inte lista ut vem som var den skyldige?!?!? Har läst flera recensioner där recensenten nämner att boken var lite för förutsägbar, helt tvärtom vad jag kände när jag läste boken. När allt gick upp för Britt om hur det låg till så satt jag där med hakan ända ner till knäna. Det var riktigt spännande genom hela boken och jag blev sugen på att läsa mer thrillers, gärna sexiga sådana.

Black Ice är verkligen en bok som jag gillade, en utav de bättre jag har läst i år! Spänningen var på topp och jag drogs med i det mörka i boken. Jag tyckte att kärlekstwisten i boken höjde den ännu mer, jag gillade Mason redan från första början och trodde hela tiden att han var en bra kille. Jag blev så himla arg när Britt inte insåg det och gick rakt in i fällan. Tur att det slutade lyckligt.

Alltså, jag kan förstå att folk inte gillar den här boken men detta är en sån bok som jag älskar - jättemycket spänning, kärlek, en het kille, en timmerstuga ute i vildmarken. Kan säga att jag sträckläste denna, och när jag inte läste så kunde jag inte sluta tänka på den, alltid ett gott betyg.

Jag tyckte att denna var lite bättre än Hush-Hush serien faktiskt, Black Ice är lite mognare tycker jag och kul att Fitzpatrick kan skriva något annat änom smöriga änglar....Nu längtar jag efter att få läsa Ljug för mig som kommer ut på svenska snart, en till het thriller - ja tack!!

Recension: Var är Audrey? - Sophie Kinsella

Jag heter Audrey, är fjorton år och har inte gått i skolan sedan i februari, eftersom det hände en grej där. En inte jättebra grej.

Jag har inte riktigt varit mig själv sedan dess och folk undrar vart jag har tagit vägen, men jag kommer inte tillbaka till skolan. Jag gåt inte helst nånstans, det kallas social fobi och det är en del av min diagnos.

Det här är boken om mig, min idiotiska hjärna och hur jag besegrade den. Med hjälp av bland annat ett par svarta solglasögon, en envis psykolog, en kille med världens finaste leende och jättemånga Caramel Frappuccions.

Att Sophie Kinsella är en favorit författare hos mig är ingen hemlighet, har slukat alla hennes tidigare böcker och fullständigt älskat dem. Hon får en att vrida sig utav skratt utan att det blir för mycket så att säga. Så när jag hörde att hon har skrivit en ungdomsbok så fick mitt Kinsella-hjärta att börja banka hårt. 

Något som jag älskade med den här boken var att Kinsella har blandat ett jobbigt ämne med humor. Men så kan man också se det som att författaren har valt att gå in på det jobbiga ämnet väldigt ytligt, men samtidigt är det ju Kinsella och hon är ju känd pga sina roliga karaktärer och böcker. Men jag tycker att bara det att ämnet tas upp är helt fantastiskt!
 

En sak som jag reagerade på var att det var en kille som gjorde Audrey "frisk"?? Eller så fort han kom in i hennes liv så började hon genast må mycket bättre? Visst, det är inget fel på Linus, jag gillade honom jättemycket men ser det verkligen ut så i verkligheten? Blir man frisk bara för man råkar bli kär? Jag kan mycket väl förstå att ens kärlek kan göra vardagen ljusare men att gå från jättesjuk till att våga prata med främlingar och fika på Starbucks är mest orimligt? Även om jag inte lider av socialt fobi eller panikattacker så förstår jag att man inte blir frisk över en vecka, utan att sådant här tar tiiiiiiiiiiid. Och var är grejen att läsaren aldrig får reda på vad som hände i skolan egentligen? Jag läste och läste och förväntade mig att jag som läsare skulle nångång få reda på vad som egentligen hände? Kändes som om författaren gjorde det lite väl enkelt för sig.

En karaktär som jag verkligen gillade var Audreys mamma, hon fick mig att skratta så jag nästan grät, och hennes krig mot Audreys storebror Frank om att han är spelberoende är riktigt roligt att följa. Och hur hon kontrollerar Audreys pappa också, stackars honom haha! Hade lätt läst en till bok om denna knäppa familj, för underhållningen. Jag älskade även hennes yngsta lillebror, påminner så mycket om min egna som är i samma ålder, alltså 4-åringar är bäst!

Språket är som i de flesta ungdomsböcker, vardagligt, lätt, välskrivna dialoger, rappt och med mycket fart i, ett språk som jag gillar när det kommer till ungdomsböcker. Den är lättsmält, rolig, underhållande, bjuder på härliga karaktärer och många gapskratt. Jag gillade den, men den hade även några brister som jag tror kan jaga iväg många läsare tyvärr.

Recension: Mysteriet på Mercy Close - Marian Keyes

34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

 

Jag brukar alltid säga att Marian Keyes tillsammans med Sophie Kinsella är våra chicklitdrottningar. Och ja! Det stämmer fortfarande angående om Marian. Hon har alltid varit min favorit inom chicklit genren och hon kommer nog alltid att vara det. Hennes sätt att bland in tyngre saker som självmordstankar, depression eller att sugas ner i ett svart hål i hennes böcker det där annars är mycket kvickhet och humor är genialisk.

 

Men ändå så var inte det här en utav hennes bästa böcker, jag har läst bättre från henne. Jag tyckte om den här boken men det är inte den bästa. Men jag tycker att boken innehöll Keyes vanliga språk, det var skicklighet och ett mycket bra flyt i läsningen. Det finns många karaktärer i hennes böcker och likaså med den här, jag älskade att läsa om Artie och Helen. Även om deras förhållande hamnade lite i skuggan av allt annat så fann jag det som en fin kärlekshistoria.

 

Storyn om att hitta en pojkbandskille blev långdragen och jag tycker nog allt att Helen inte riktigt lyckades med sitt jobb? Jag har stött på bättre privatdetektiver i både film och bokvärlden. Bortser man från letandet efter Wayne så gillade jag den här boken skarpt!

Recension: Mord med guldkant - J.D Robb

 

 

En ny seriemördare går fri på Manhattans gator. Det första offret är en kvinnlig åklagare, respekterad och omtyckt i hela New York. Hon hittas död med halsen avskuren på en trottoar i ett mindre finare område. Det andra offret hittas död i sin lägenhet också med halsen avskuren. Polisinspektör Eve Dallas hittar en samband mellan de två offren - båda tjejorna är framgångsrika och mycket vackra. De var ofta i media och båda två levde ett glamoröst liv i New York. Tyvärr har de båda haft sitt kärleksfullt förhållande med Eves kille Roarke. Som kvinna vill hon lita på den man som hon delar säng med men hon som polis måste också ifrågasätta honom. Men Eve utsätter sig själv för fara när hon tar upp jakten på mördaren...

Mord med guldkant är den andra spänningsromanen under Nora Roberts pseudonym J.D Robb. Hela serien utspelar sig i ett framtida New York, det finns robotar, flygplan istället för bilar och det är verkligen en stor läsupplevelse att läsare en deckare som utspelar sig i framtiden. Mordutredningen är ungefär samma som nu men det är lite häftigare teknik. Något som jag tänkte på medan jag läste boken var att jag tycker det är för lite mordutredning, jag tycker att det är mest snack. I den första delen, Bäddat för mord kunde jag lista ut vem som var mördaren vilket förstörde stämningen lite, men i den här boken så visade det sig att mördaren var något heeelt annan än vem som jag trodde det var..kul!

 

Nora Roberts gör mig aldrig besviken, den här serien är lite tuffare än hennes vanliga romaner men jag gillar det. Även om den är mycket tuffare och brutalare så finns det fortfarande spår av Roberts typiska stil, det är fortfarande mycket familj och kärlek i olika slag. 

 

Jag tycker att Roarke växer för varje bok jag läser, i den första boken var jag inte helt såld på honom. Jag tyckte att han var arrogant och lite för fräck i munnen. Men nu i den här boken har han verkligen förändrats, till något bättre. Jag tror att han respekterar Eve på ett helt annat sätt och det märks att han vill vara med Eve. Nu kommer äntligen gentlemannenn i honom fram och vem gillar INTE riktiga gentlemen? 

 

En toppenbra fortsättning på en grym serie, har den tredje delen hemma i bokhyllan som jag snart tänkte sätta tänderna i. Håller fortfarande utsikt efter den fjärde delen på loppisar, tror att det bara finns 4-5 översatta. Tråkigt nog.

Recension - Fangirl

Tvillinga Wren och Cath ska iväg på Collage och allt förändras när Wren säger att hon inte vill dela rum längre med Cath. Wren är den utåtriktade som gärna vill festa och träffa nya kompisar när Cath är den som vill läsa böcker eller skriva på sin Fan fiction om Simon Snow. Hon har planerat att lansera hela fan fictionen innan den riktiga boken kommer ut, men så möter hon Levi som aldrig lämnar henne ifred och så oroar hon sig för sin pappa som verkar aldrig äta eller gå utanför dörren. Och Wren då? Hon verkar ha tappat allt helt och vill inte ens längre följa med hem. 

Jag läste Eleanor & Park för några månader sedan och tyckte inte alls om den, jag och Eleanor var alldeles för olika för att det skulle klicka, men jag läste ändå ut den så därför hade jag lite lägre förväntingar på Fangirl än vad jag hade på Eleanor & Park. Men oj! Fangirl alltså, vilken pangbrabok! Den här boken var verkligen så så så så bra! 

För det första, så såg jag verkligen mig själv i Cath. Sådär nördig och väljer hellre att läsa eller skriva än att gå på fester. Men ändå så ville jag bara skrika till henne att det är inte farligt att för första gången sätta foten i matsalen eller att träffa nya människor, det gör en bara gott. Cath var en karaktär som jag älskade att läsa om, jag tyckte om att hon inte var så värst social eller någon hjälte utan bara en helt vanlig tjej som är osäker och älskar att skriva. En ovanlig karaktär men som ändå är vanlig. Jag kan förstå att många tjejer kommer känna igen sig i Cath och se upp till henne, inte för att hon är blyg eller osäker också utan för att hon har ett stort hjärta. 

Jag fastnade redan på första sidan och sedan var jag fast, jag tror tillochmed att jag läste ut den samma dag - så bra var den! Det var mycket dialoger och texten kändes liksom "luftig" vilket gjorde det skönt för ögat att läsa boken och ibland kändes det som om man hade läst 100 sidor fast egentligen bara 70 sidor. Och det beror nog på att Rainbow Rowell är en sån skicklig författare, hon vet precis vart hon ska skriva vad och inte. Vill definitivt läsa mer av henne i framtiden.

Men, det fanns något negativt med boken också. Varför fick vi läsa stycken som Cath har skrivit om Simon Snow? Jag hoppade över dessa stycken då jag hellre ville läsa om Cath och hennes liv, inte om Simon. Jag tyckte det förstörde lite och författaren hade kunnat hoppa över det. 

Relationen mellan Cath och Levi var verkligen nånting som det drogs ut på, kändes aldrig som om de skulle komma till fund med att de båda gillar varandra! Blir tokig på sånt, men samtidigt så fick vi se en vacker vänskap som utvecklades till något mer. Jag gillade också relationen mellan Cath och hennes pappa som verkar smått galen, så himla fint att läsa om dom två.

Summan av kardemumman: En otroligt fin och vacker bok, språket är perfekt, karaktärerna är perfekta, det är collage, och mycket nördighet. Är du en nörd av något slag så kommer du garanterat att gilla den här boken!

PS: skulle inte den här boken bli perfekt som en film eller miniserie?

Recension: Anna och den en franska kyssen

Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat återgälda hennes känslor. Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka i väg henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att hon inte kan ett ord franska lär Anna känna en del coola nya personer, inklusive den snygge Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.Tyvärr är han upptagen - och det kanske hon också är... Eller?Annas år i Paris, staden som brukar kallas »världens mest romantiska«, visar sig bli omtumlande, hjärtslitande och alldeles fantastiskt. Ett år som förändrar henne för alltid.

Jag har läst den fantastiska boken Anna och den franska kyssen skriven utav Stephanie Perkins. Och precis som Girl Online av Zoe Sugg så är det är en bok med väldigt mycket rosa moln och putttinuttigt - me love!! 

Anna och den franska kyssen är en romantisk bok med mycket kärlek, vänskap, paris, internat, underhållning, ja listan kan bli lång. För det första så älskade jag Anna, och kunde relatera väldigt mycket till henne. Jag skulle reagera exakt som hon i vissa situationer som henne och jag älskade att läsa om hennes filmnörderi. Jag tyckte det var extra roligt att hennes pappa var författare och skrev sliskiga tantsnusk-böcker haha!

Det jag trodde jag skulle fastna mest för innan jag började läsa boken var den hypade och omtalade St. Clair. Nja, vi fick inte riktigt ihop vi två. Jag vet inte vad som hände men jag tyckte mest han kändes jobbig och förstår inte alls vad alla pratar om att han är så underbar osv. Men så kan det vara, men blev boken sämre pga det? Absolut inte. Jag älskade boken trots en svag kille. Sedan har jag också lite svårt för killar i böcker när de inte vet vad de vill...

Mycket till hjälp för att göra boken så läsvärd var att den utspelade sig i Paris och på ett elevhem, jag ville bara släppa allt annat här hemma och dra till Paris och bo på ett internat. Författaren fick verkligen till det och det kändes som om jag också var i Paris när jag läste boken.

Den kanske inte skiljer sig mycket från andra chic-lit böcker men, är man som mig och älskar sådana här böcker så läs Anna och den franska kyssen. Den är supermysig och jag bara njöt när jag läste den.

Summan: Jag älskade den och vill läsa mer nu nu nu nu av Stephanie Perkins!!

Recension: Girl Onlinge - Zoe Sugg

Sextonåriga Penny har en hemlighet.

Under pseudonymen Girl Online, bloggar hon om vänskap, killar, sin galna familj och de panikångestattacker som har börjat ta över hennes liv efter en bilolycka. När en pinsam video med Penny börjar spridas på internet blir räddningen att åka med föräldrarna till New York några dagar. Där träffar hon Noah och blir blixtförälskad. Men när Penny åkt tillbaka till Brighton tornar missförstånden upp sig på båda sidor om Atlanten och ett bittert krig bryter ut på sociala medier...

Efter att ha läst ett gäng riktigt dåliga recensioner så var mina förhoppningar inte värst höga. Men jag dras till på tok för gulliga böcker där allt slutar lyckligt...så det kändes ändå givet att jag skulle läsa den här boken. Titta bara på omslaget, so cute. Jag har inget som helst emot att det är puttinuttigt och det alltid går bra för karaktärerna utan motgångar. 

Men jag kan förstå att varför inte folk gillade den här boken, språket var ja, inte helt på nivå. Men ändå så gillade jag dialogerna mellan alla karaktärer, de var rappa och roliga att läsa. Man sugs in i handlingen väldigt fort och blir genast fast i Penny, i alla fall jag blev det. Jag blev nästan ganska direkt fast i alla karaktärer som fanns med i boken, men Elliot var en karaktär som jag dock hade lite svårt för. Lite för mycket drama-queen över honom och så har jag svårt med kompisar i böcker till huvudkaraktären som är mest avundsjuka..

Den absolut roligaste delen i boken att läsa om när de var i New York! Jag älskade att läsa om när de var där, allt verkade så himla perfekt och tänk att få spendera julen där borta...Jag måste också säga att jag älskade läsa om twisten som kom på slutet, eller twist och twist men det var högst oväntat och det gjorde boken väldigt mycket bättre.

Jag tycker det är bra att Zoe tar upp mycket om panikångestattacker osv i boken eftersom det är ett sådant viktigt ämne att prata om, vad är då bättre att det dyker upp i en ungdomsbok som kommer läsas av x antal miljoner ungdomar? Har sett att många tyckte att det fick en för stor roll i boken men jag tyckte det var alldeles lagom och blev liksom inte bokens mittpunkt. 

Summan, jag gillade den här boken mycket och hade väldigt svårt att släppa taget om den, jag njöt varje sida. Jag tipsar den här boken till dig som är som mig, gillar när det är puttinuttigt och bara på rosa moln. Boken var över min förväntingar och jag kommer garanterat att läsa del 2 som kommer ut nu i höst. 

Recension: En förtrollad ö - Nora Roberts

Redan på färjan känner Nell Channing att hon har hittat hem. Den lilla ön Three Sisters Island har en närmast magisk dragningskraft på henne där den träder fram med sitt vita fyrtorn, sina pittoreska stugor och dramatiska klippor. Nell faller pladask och när hon lyckas få jobb på det mysiga caféet i öns bokhandel dröjer det inte länge innan hon bestämmer sig för att slå sig ner i det lilla samhället för gott.

Nell lär snabbt känna öns invånare: den karismatiska Mia som driver bokhandeln och kan allt om platsens mytomspunna historia, den charmige sheriffen Zack och hans syster, polisen Ripley. Men hur trygg är Nell egentligen på Three Sisters Island? På flykt undan ett destruktivt förhållande vågar hon inte avslöja sin verkliga identitet. När onda krafter från det förflutna hotar Nell sätts hennes nyfunna vänner på prov.

Ingen kan bli gladare än jag när Nora Roberts släpper en ny bok på svenska. En förtrollad ö är verkligen en typisk Nora Roberts-bok. Kärleken flödar, vänskapen är starkare än någonsin, osv osv. Men jag har faktiskt inte läst någon bok utav Roberts med lite magi i, jag tyckte väl att det var sådär. Jag tyckte det drog ner bokens betyg faktiskt, jag gillar mer de böckerna med lite spänning i.

När man vill ha något lättläst så funkar den här boken perfekt, jag uppskattar faktiskt sådana här böcker, tycker dom är mysiga men för några kanske det blir lite för puttinuttigt. Så vill du har något mer än lättläst och lättsmält så kanske man ska leta efter någon annan bok, för En förtrollad ö är väldigt förutsägbar, men bjöd även på ett par överraskningar som gjorde läsupplevelsen starkare. Jag älskar själv när böcker ustpelar sig bland vackra miljöer och i en liten småstad, mysfaktorn kan inte bli högre. 

Med Roberts böcker så är det lätt att trilla dit och ramla omkull, varje bok levererar perfekta killar hehe, men också starka och modiga tjejer. I den här boken är det svårt att inte tycka om karaktärerna, även om jag hade lite svårt för Ripley men tokälskade Zack istället. Så det var lite upp och ner i den här boken. Ibland älskade jag Nell, ibland nja, var känslorna svaga. Men i sin helhet så lyckades Roberts med att skapa ännu ett gäng karakäter som jag vill följa, kommer ju två böcker till i samma serie. 

Summan då: en mysig bok som jag definitivt kommer att läsa fortsättningen på. Slutet kom så hastigt så jag knappt fattade vad som hände, efter en lång uppförsbacke så kom slutet poff poff och så var boken slut. Men ett väldigt spännande slut och ett lyckligt som tur är för jag tål inte olyckliga slut.Jag vet vad jag får utav Nora, så mina förväntningar är aldrig för höga eller för låga, vilket gör att jag uppskattar hennes böcker mycket och ser fram emot varje ny bok som kommer ut. Läs den, men jag skulle nog hellre tipsa om Boonsboro-triologin, jag gillade den serien mer! =)

Recension: Amandas gåta - Isabel Allende

Indiana Jackson är en holistisk healer som lever i de bohemiska delarna av San Francisco tillsammans med sin dotter Amanda. Banden mellan mor och dotter är starka, trots att de är olika som natt och dag.

Medan Indiana alltid försöker hitta det goda och det positiva i människor, fascineras dottern Amanda av mänsklighetens mörkare sidor. Den hyperintelligenta Amanda älskar deckare och rollspelet Ripper, som hon spelar på nätet tillsammans med ungdomar från hela världen.

När en serie märkliga mordfall inträffar i San Francisco-området inleder Amanda sina egna efterforskningar, och upptäcker att morden hänger ihop. Då kidnappas hennes mor. Kan bortrövandet av Indiana ha något med mordfallen att göra? 

Amandas gåta blev min första bekantskap med Isabel Allendes författarskap. Handlingen lockade mig något fruktansvärt och boken visade sig vara mycket bättre än förväntat!

Som med alla nya bekantskaper tar det sig en liten stund innan man kommer överrens, och så var det för mig och Allende, jag hade väldigt svårt för hennes sätt att skriva och ibörjan tyckte jag att det var rörigt med alla karaktärer och ibland tillförde de väl kanske inget till historien. Den som var mest intressant att läsa om var faktiskt Amanda, jag skulle gärna vilja läsa fler böcker om henne där hon utreder mord, en karaktär som jag fastnade för helt enkelt. Som sagt så fanns det ett helt magasin med karaktärer, morfarn var också trevlig att läsa om. Jag älskade hans och Amandas relation och hur de nästan var mer kompisar än bara ett barnbarn och en morfar. 

Jag önskade att jag som läsaren hade fått en bättre omfattning om vad spelet Ripper gick ut på, i början fattade jag ingenting men det gick upp mer och mer för mig ju längre jag läste. Men jag tyckte att författaren var väldigt otydlig med tanke på att spelet fick en stor plats i boken. Om författaren hade beskrivit mer om hur spelet uppkom, och hur hon fick tag på speldeltagarna osv så hade jag uppskattat detta inslag mer i boken. För jag tycker ändå att det var spännande att läsa om deras små möten och lära känna de andra speldeltagarna.

Jag skulle till och med våga säga att boken var lite svårläst, är man ingen van läsare så tror jag att den här boken skulle ges upp, vilket är synd då den var riktigt bra. Författaren hoppade runt bland en mängd olika karaktärer som inte ens kanske hade en biroll! Som sagt så tog det ett tag innan jag kom in i boken och verkligen uppskattade den. 

Jag måste slå ett slag igen för Amanda! Hennes syn på morden var genialisk, om inte hon hade hjälpt till så hade de aldrig löst allt och Indiana hade också hittats död. Fler böcker om Amanda tack, man kan dra jämförelse med henne och Sherlock, bara det att Amanda är hälften så ung och tjej. Jag tyckte att morden var spännande och jag hade aldrig som Amanda sett hur de hörde ihop och utfördes utav en och samma mördare. Slutet var så spännande att jag fick pausa boken och läsa korta stycken för att kunna återhämta mig från det jag precis har läst, det var en bra twist om vem mördaren faktiskt var. Jag hade aldrig misstänkt hen, utan jag var helt fel ute. 

Summan då: jag kanske låter lite negativ, men boken var verkligen jättebra och läsvärd. Jag hoppas att flera hittar denna godbit, då den bjuder på vänskap, familjedrama, kärlek, spänning ja! Nästan allt som jag vill ha i en bok :-) 

Nu får jag väl leta upp andra böcker utav Allende, jag tror att de är lika bra. 

Recension: Min stora stökiga nya familj - Anja Hitz

 

Rose har skilda föräldrar och inga syskon. Hon bor varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Det funkar fint, i alla fall till mamma träffar Frank. Frank som har fem barn och bor i ett stort hus med rörig trädgård. Väldigt annorlunda från det som Rose är van vid från det lugna livet med sin pedantiska mamma. Ska det här vara hennes nya familj?

Jag har läst en sådan himla mysig bok, vi får följa Rose som har fått en ny stor och läskig familj. Från att ha varit ensambarn så har hon plötsligt fått 5 extrasyskon. Hon hoppas innerligt att mammas förhållande ska ta slut med Frank och så hon kan bli tillsammans igen med sin pappa. Jag förstår Rose, och känner stundvis igen mig fast jag är säkert 10 år äldre. Jag har också gått igenom en skilsmässa och fått en "ny" familj, så på så vis kan jag förstå hennes ilska. Något som jag tycker var bra med boken är att den ger två sidor utav att få en "ny" familj, flertal gånger så säger hennes nya styvsyskon att de saknar sin mamma (deras mamma dog i cancer) och då inser Rose att det är inte bara hon som har fått en ny familj utan dom också. 

Boken är som sagt väldigt lättläst, men inte mig emot. Jag gillade den här boken, den bjöd på skratt och var en underhållande bok. Jag kan tänka mig att många som är yngre än mig skulle tycka om den här boken, många kan känna igen sig och relatera till Rose. Tror också att den skulle vara bra för högläsning då det finns många ämnen att diskutera som boken tar upp, exempelvis att få en ny familj och att ha skilda föräldrar. I boken så dyker också Renée upp, Rose tror att det är en kille först men egentligen så är hon en tjej, jag tänker att man skulle kunna diskutera mycket kring att man får klä sig och vara precis så man vill utan att folk ska klanka ner på en. Ja, mycket finns det att diskutera med hjälp utav boken, kanske ska skola om mig till lärare trots allt! =)

Jag fattade tyckte för många karaktärer, speciellt Rose som ibland är kaxig och ibland så vill hon bara gömma sig, Renée som blir Roses styvsyster, Frank pappan till De fem som Rose kallar dem, Roses båda föräldrar som vill det bästa för Rose men hon kanske inte alltid ser det. Det är en bok med många karaktärer som jag vill lära känna mer, även om det är en lättläst bok så tog den slut lite för tidigt. Sedan vill jag också se hur Roses pappas förhållande till Bitten slutar.

En läsvärd bok som bjöd på många härliga karaktärer, boken är verkligen fylld med humor och värme. Jag läste att det är den första delen i en serie, jag kommer garanterat att läsa nästa del! 

Recension - Här och nu

”Var det här du var hela tiden?” Som tur var uttalade Ingrid inte orden högt när hon krockade med cowboyen Nate på en hästgård i Montana så att vedträn ven genom luften. Som svar fick hon: ”Vad tar du dig till, människa?” På granngården bor Nate vars inre frusits till is sedan hans ungdomskärlek tackat nej till hans frieri. Även om den karga ytan ryter vid närkontakt är han attraherad av den sprudlande svenskan med det porlande skrattet. Han har bara glömt hur man söker kontakt. Det gemensamma intresset för fotbollen för ut paret i gnistrande närkamper men det är först när ett barn anländer till världen som deras vänskap förvandlas till en virvlande kärlekssaga. 

 

Bara ta en sekund och titta på det här omslaget, sååå vackert. Jag som älskar fina omslag kunde absolut inte låta den här boken förbli oläst i min bokhylla.  

Boken då? Den var precis lika underbar som omslaget är lika vackert. Det här är en bok som man skrattar och gråter tillsammans med karaktärerna. Det bästa med den här boken är att den absolut inte är något förutsägbar, boken tog helt andra vändningar än vad jag väntade mig och det var då som mina tårar kom. Pojkvännen skrattade åt mig, väldigt oschyst när jag är mitt uppe i hjärtesorgen. Det var en bok som träffade mig rakt in i hjärtat och jag hoppas att många människor läser den här underbara boken, jag har läst fler recensioner om att boken berör och det gör den verkligen.

Ingrid var en härlig karaktär att läsa om, även om jag faktiskt kunde bli lite irriterad på henne ibland. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men något var det som låg och irriterades. Ibland kunde jag sucka åt henne för hon sa fel saker, inte sa rätt saker, spelade dum, osv, liksom okej att läsa om tonåringar som säger fel saker men när en kvinna i 30 års åldern som säger fel saker så blir jag bara irriterad. Till en annan karaktär som jag verkligen gillade var Nate, vilken kille även om jag också blev irriterad på honom för han aldrig tog tag i saker. Även kändes han ibland lite för bra för att vara sann, men så himla mysig han var!

Jag älskade verkligen att läsa om hur hela familjerna bodde på samma gård, vill själv bo så haha. Familjerelationer är något bland det bästa jag vet att läsa om, eller titta på. Säger bara, 7th Heaven for win. Anna, Luke, morfar, Tess, bara några karaktärer att nämna. Det var en viktig del utav boken som jag uppskattade väldigt mycket.

Något som kan störa mig i läsningen när jag läser en bok är att karaktärerna låter missförstånden bara vara och sedan sura på varsitt håll. Varför inte säga saker rätt ut så slipper det bli missförstånd och allt blir pannakaka.

Även om det kom tårar så var det en lättsam bok, något för dig som gillar Lucy Dillon, Marian Keyes, Åsa Hallbergs böcker så kommer du gilla den här också. En chic-lit man inte får missa! Nu vill läsa mer utav Eva.

Recension: Hög press - Jesper Tillberg

Tom är fjorton år, halvitalienare och hans största intresse är fotboll. Han spelar med Enskede IK men tillbringar mest tid på bänken. Han är helt enkelt inte tillräckligt bra. Det vill säga – han är bra på att prata och tänka fotboll, men inte lika bra på att faktiskt spela. Och hans behov av att alltid säga vad han tycker uppskattas inte av tränaren. Samtidigt som allt skiter sig med fotbollslaget flyttar en italiensk familj till Toms kvarter. Dottern Giulietta är grym på fotboll och hennes pappa visar sig vara en riktig fotbolls- tränare från italienska ligan. Plötsligt får Tom användning för alla timmar han har lagt på att spela FIFA ..

Jag har länge väntat på att det ska komma ut en ny serie om fotboll för ungdomar. Det här är en riktig nördbok, för dig som älskar fotboll och har koll på alla spelare runtom i Europa kommer du älska den här boken, dessväre så kan det vara så att har du inte koll är den inte lika intressant. 

Läste en recension i någon tidning om den här boken där hen tog upp om att jämdställdheten i boken inte riktigt är okej, Tom kör med sin mamma och hans tjejkompis Linda. Det förekommer också mycket elaka ord och en liten nypa mobbning utav Toms tränare. Men jag som är insatt i den här världen kan säga såhär -  det ser ut. Det är verkligheten. Det förekommer mycket mobbning och jämdställdheten är åt skogen i fotbollsvärlden. Jag tycker på ett bra sätt så har Tillberg fått med det på ett bra sätt. Även om det här är verkligheten så får vi väl hoppas att det inte ser ut så där om ett par år. Dock så tycker jag att det var kul att det var en tjej som var bra på fotboll och inte en kille, det brukar ju oftast vara så.

Jag är själv fotbollstränare tycker att den här boken var dubbelt så rolig att läsa än när perspektivet kommer ifrån själva spelarna. Eftersom jag själv kan relatera mycket och så var det intressant att höra hur Tom tänker när det gäller spelarnas styrkor och svagheter. Folk glömmer ofta bort att det nästan alltid är tränaren bakom alla vinster och förluster, medgångar och motgångar. Jag hoppas att den här boken kan få mer tjejer att våga bli tränare! Det är himla kul och det behövs mer tjejtränare. 

Egentligen är boken rekomenderad till 12-15 åringar men även jag som är 19 år läste den gärna. Jag förstår om man är en van läsare i 14 års åldern så blir den nog för enkel. Sedan är språket väldigt lättläst, inga direkta miljöbeskrivngar och det är också väldiga korthuggna meningar, det är inte heller så speciellt nyansrikt. Så ja, man får testa själv att läsa den här boken och se om den passar eller inte. 

Summan av allt, läsvärd om man är som mig, superintresserad utav fotboll. Passar till både killar och tjejer, ovant att läsa om de teoretiska huvudorna, jag kommer rekomendera boken till mina fotbollskillar. 

Hög press är den första boken i en planerad serie, den andra boken heter Dödens grupp. 

 

Recension: Du är aldrig ensam - Sarah Dessen

Ruby Cooper förväntar sig alltid det värsta. Då slipper hon bli besviken. Och hennes liv vänds uppochner när hennes mamma en dag sticker hemifrån och lämnar kvar Ruby i det fallfärdiga huset de bott i. Ruby vill bo kvar, men eftersom hon är under arton får hennes storasyster vårdnaden om henne och hon måste flytta dit.

Det är bara det att systern lever ett helt annat liv än Ruby och hennes mamma gjort. Hon har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, och hon skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in? 

För fjärde året i rad så har jag börjat mitt sommarlov med en Desssen bok, det är sommar för mig att öppna en ny bok med en författare  som kan skildra tonåren och familjerelationer bäst.

I de andra böckerna som jag har läst utav Dessen är det mycket mer kärlek i, i Du är aldrig ensam är inte lika mycket kärlek som jag är van vid när jag har läst andra böcker utav henne. Boken handlar mer om att Ruby kommer från en White trash miljö och hamnar i övre medelklassen och det blir krockar. Den här boken är mycket mörkare än vad jag är van vid, det nämns marijuana och hur Ruby brukade röka på och bli hög. Jag blev alldeles förskräckt, för jag tycker ändå att Sarah Dessens böcker kan läsas utav tjejer som bra mycket yngre än mig?! Jag menar, titta på bokens omslag, man kan inte tro att huvudkaraktären röker på?! Då får det förlag som ger ut boken ändra sitt omslag..

Som vanligt i Dessens böcker finns det ett helt galleri med härliga personkaraktärer, grannpojken Nate, smyckesförsäljaren och designern Harriet och hälsokostförsäljaren Reggie var ett väldigt trevligt inslag som höjde boken rejält. Och sedan har vi Jamie, drömmarnas man typ. Jamie är Coras man och är helt underbar, både mot Cora och mot Ruby. Jag förstår varför Cora föll för honom, jag skulle vilja läsa en hel bok om Coras och Jamies förhållande!! Jag tycker om att boken handlar väldigt mycket om att Ruby försöker att acceptera att hennes omgivning har ändrats, och hennes arbete som hon gjorde i skolan om vad ordet "familj" betydde var fint och roligt att läsa om, dels så var svaren hon fick kloka.

Summan av kardemumman så var det hela en jättebra bok, tror nog att denna är min favorit utav Dessens böcker, förut så var det Mycket mer än så. Jag älskar ju sådana här böcker, kan sluka dom i mängder, och Sarah Dessens böcker kan aldrig bli fel på sommaren!


Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 461 sidor

Recension: bok. Flickan under jorden - Elly Griffiths

 Jag har läst Flickan under jorden skriven utav Elly Griffiths, det är den första delen i en serie och den kom ut 2011.  

Ruth Galloway är en kvinna som är i 40-års åldern och bor ungefär ute i vildmarken med sina två katter, Flint och Sparky. Hon jobbar som professor i arkeologi vid ett universitet i den engelska byn Norfolk. En dag dyker polisen upp och vill ha tag på Ruth, de har hört att hon är den bästa på gamla ben och vill därför ha hennes hjälp med ett ben som de har hittat i sumpmarken, poliskommissarien Nelson tror att det är Lucy Downey som försvann för ca 10 år sedan. Det visar sig vara ett ben från järnåldern men snart försvinner det en ny flicka i samma ålder som Lucy försvann i som sedan hittas mördad. Nelson berättar för Ruth att han har mottagit mystiska brev ända sedan Lucy försvann. 

Ju närmre sanningen de kommer desto mer hotfull blir utredningen och både Ruth och Nelson blir mer vaksamma över vilka relationer de har. 

Jag som inte vanligtvis brukar läsa deckare eller okej, jag läser aldrig deckare, fick nys om Elly Griffiths genom Beasbokylla där hennes böcker har fått väldigt bra recensioner och många goda lovord. Jag kände direkt att det här är en serie som skulle passa mig och min läs stil och rätt hade jag! 

För det första så flyter språket på väldigt bra, det är inga krusiduller och eftersom huvudpersonen Ruth är arkeolog så var jag orolig över att det skulle komma svåra begrepp och termer som jag som inte kan något om arkeologi inte skulle förstå. Så var inte fallet i den här boken, Elly har valt att skriva en deckare så att alla kan läsa den, även om läsaren kan jättemycket eller jättelite om arkeologi. Men jag blev fast i boken och det var för språket i boken fångar tag i läsaren direkt redan från början. Jag trodde också att det skulle bli för mycket ben och arkeologi och att det skulle göra så att jag skulle bli uttråkad, jag ska inte ljuga och säga att det tar ett litet tag innan det blir spännande men vägen dit är bra. Elly Griffiths har gjort att jag har blivit mer intresserad om gamla ben och vill lära mig mer, något annat som också förekommer mycket i boken är om skrönor, andar, järnåldern, och gudar. Vill lära mig mer!!

Elly Griffiths har också verkligen lyckas med miljöbeskrivningarna, för när jag läste boken så var det som om jag var på plats. Jag har min tydliga bild om hur Ruths hus ser ut, hur saltängarna ser ut och hur miljön i allmänhet ser ut. Snyggt gjort!

Karaktärerna är ju härliga, jag tycker Ruth känns så himla äkta. Hon är inte en superwoman och hon försöker inte att vara det heller, hon har sina brister men hon är duktig på sitt jobb och det tycker jag är häftigt. Harry Nelson känns som en typisk engelsk poliskommissarie och med sin torra humor. Nej, jag gillar dessa karaktärer jättemycket och sedan finns det andra bikaraktärer som gör boken ännu bättre.

Något som jag blev glatt överraskad över var att slutet var SÅ spännande! Fram till slutet så går boken ganska sakta i utredningen, de har inte ens någon misstänkt osv men sen i slutet bara PANG BOM. Skit spännande och det kryper i hela skinnet i en. Mega like på det!

Jag förstår inte varför jag väntade så länge med att läsa den här boken, ser fram emot att få läsa resten utav delarna och som tur är så finns det 5 böcker ute! Och vem vet, kanske läser jag fler deckare med tiden! 

Har ni läst något utav Elly Griffiths?

 

  Denna bok är mars månads spänningsbok.