Zoe flyttar från Brooklyn till River Heights, en trist håla längre
norrut i delstaten New York. Hon är övertygad om att hennes liv är över,
tråkigare än så här blir det inte. Så när en kille, som presenterar sig
som Digby, dyker upp och bestämmer att de ska vara vänner gör hon inget
större motstånd, trots att hon inte vet något om honom. Vem är han? Var
bor han? Varför är han aldrig i skolan? Och, framför allt, varför
lyckas han alltid övertala Zoe att hänga med på mer eller mindre
olagliga och livsfarliga aktiviteter?
Samtidigt är stämningen i stan
skärrad efter att en ung tjej försvunnit under sommarlovet. Så småningom
förstår Zoe att det är anledningen till att Digby kommit till stan. Han
och hans familj bodde i River Heights tillsDigbys lillasyster försvann
under liknande omständigheter. Han har bestämt sig för att ta reda på
sanningen, och Zoe hänger på, trots att allt inom henne säger att det
kommer gå illa.
Det är dags att inte freaka ut är en sån härlig bok, jag sträckläste den och kunde inte släppa den. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, dom är verkligen speciella och det märks att författaren har jobbat mycket med dem. Zoe är en ganska typisk YA-tjej, och Digby...han är Digby. Sjukt irriterande men samtidigt så bryr han sig om Zoe och det var så härligt att läsa om hur de tjafsade och Zoe bara hängde på hans påhitt utan att inte riktigt fatta varför. Hon säger flera gånger till sig själv att hon inte ska följa med honom men ändå så gör hon det. Kanske lite naiv är hon allt, men jag hade nog också hängt på Digby om jag skulle träffa honom. Jag älskade att se hur de verkligen fattar tycke för varandra, men fokuset ligger inte där utan det är något som växer fram nästan i smyg under bokens gång.
Boken är verkligen en egen, den är skum, den är härlig, den bjuder på många överraskningar, den bjuder på vänskap som sätts på prov, den bjuder på hur det är att börja på en ny skola, den bjuder på hur det är att vara tonåring och ens föräldrar gör slut, den bjuder på en massa spänning. Det är liksom flera mysteriet i ett utan att man förstår det förns boken är slut. Ja, den bjuder på allt, och lite till.
Den hör till en utav 2015:s bästa böcker enligt mig då den är så annorlunda och så himla himla himla fin och bra. Boken är även också en debut och jag måste säga att: vilken pangdebut! Jag vill
läsa mer utav Stephanie Tromly. Opal, när kommer nästa bok? För att det kommer en fortsättning vet jag redan.
Boken är fylld med fina meningar och citat.
Sammanfattning: en otroligt bra bok, som innehåller vänskap, spänning, sorg, kärlek, familjedrama. Den är så himla knäpp och väldigt beroendeframkallade då det händer saker hela tiden som man inte vill missa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar