Recension: Att falla med snön - Sarah Morgan

En gång i tiden var julen Kayla Greens bästa tid på året. Numera är hon arbetsnarkoman och vill att högtiden ska vara över – så snabbt som möjligt! Så när plikten kallar henne till ett vintrigt Vermont är hon enbart tacksam över att slippa undan den tröttsamma julen.

Jackson O’Neil har lämnat ett blomstrande företag bakom sig för att återvända hem och rädda sin familjs skidresort. Nu när han har marknadsföringsgeniet Kayla till sin hjälp kommer de med all säkerhet att lyckas – och gnistorna som sprakar som nyårsfyrverkerier mellan dem är bara en extra bonus.

Kayla må vara en stjärna på sitt jobb, men hon är ute på djupt vatten när det gäller Jackson. Han får henne att längta efter den kärlek hon en gång drömde om, och det skrämmer henne. Finns det en chans att kvinnan som inte längre tror på julens budskap äntligen ska falla för dess magi

Detta är en typisk julia-bok, romantik och kärlek så det skriker om det.  Från sida 1 till sista sidan i boken. Det går inte att älska denna bok, är man som mig - svag för all dess kärlek så kommer du att älska denna bok lika mycket som jag.

Jag föll först för bröderna O'Neil och hela den familjen, jag älskar hur dom tar hand om varandra och man märker att dom älskar varandra mest av allt. Hur dom bråkar, gnabbas vid matbordet, bråkar om vem som ska ta hand om disken. Det är mycket kärlek i familjen, det märker man, men det finns ändå ett allvar - vem ska sköta skidanläggningen? Kommer de tvingas stänga ner hela anläggningen?

Det var också svårt att inte falla för hela miljön i boken - den utspelar ju sig på en skidort!!! Tänk dig: dom ligger framför en kamin(!!!!), dom kysser varandra under en gran ute i skogen, dom åker skidor och dricker varmchoklad. Alltså!!

Sammanfattning: Jag älskade den här boken. Direkt efter jag hade läst ut denna kunde jag inte släppa hela atmosfären i boken så jag högg in på bok 2 - Sommarregn som var MINST lika bra. Dessa böcker passar perfekt nu i sommar.

Recension på Sommarregn kommer nästa vecka!

Recension: Sekten på Dimön - Mariette Lindstein

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. 

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Sekten på Dimön hör till 2016 bästa böcker, jag kände redan det på första sedan sidan. Även fast det är en tegelsten på ca 500 sidor, så låt er inte luras. Det är stor text och det hela känns väldigt luftigt, så att den är på 500 sidor gjorde ingenting.Jag kan säga att jag inte ville att den skulle ta slut, och när den väl tog slut ville jag bara läsa mer.

Det jag älskar med boken är att det finns ett sådant driv i berättelsen, det går fort framåt och mycket information redogörs för läsaren. Jag som läsare står aldrig still i berättelsen och trampar utan här går det fort framåt vilket gör att man absolut INTE kan lägga ifrån sig boken.

Jag tycker det är otroligt intressant hur författaren på ett snyggt sätt berättar hur det gick till för Sofia när hon blev "hjärntvättad" av Oswald, jag kan förstå varför och hur Sofia blev hjärntvättad och övertygades av Oswald att ViaTerra är det enda rätta. När jag läste så tänkte jag, det här var ju inte så farligt! Och vilken dröm att få bo i en herrgård och bara slappa hela dagarna. Franz är charmig och flirtar med Sofia och allt verkar vara i sin ordning.

Men ju längre man kom in i boken ju mer fel började jag hitta hos ViaTerra och psykopatvarningar för Oswald började dyka upp. När sommaren är slut och hösten är påväg i, det är då det börjar gå åt skogen. Sofia börjar förstå här lite själv att nånting är fel, och det även Franz håller på med är olagligt. Det är verkligen skickligt hur författaren även hjärntvättar läsaren,, för att sedan också få läsaren att förstå att Oswald och hans ViaTerra är något farligt.

Jag tyckte det var lite obehagligt och intressant att läsa innan ett nytt kapitel började om någon som berättar hemska saker. Jag hade en misstanke om vem det var och det visades sig vara rätt, det gjorde att vi fick en inblick i förövarens tankesätt. Bra också att dessa sidor endast var 1-1,5 sida lång och inte fler, det är lätt hänt att jag tröttnar då.

Kan det vara så att Sverige har fått en ny toppförfattare? Jag tror mig banne det alltså. En tiopoängare verkligen! 

Läst 2016

Här kommer jag att lista de böcker som jag läser under 2016.


Januari

Jag var här 

Bröderna Grimms sagor

Min stora Sagobok 

Mordet på Orientexpressen

Blommor på Mainstreet

Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma Herrgård

Kockskola för ensamma hjärtan

Dödlig åtrå

Blod & Stjärnstoft

Saker vi inte säger

Jag är Solace
Saker vi inte säger

Miss Peregrines Hem för Besynnerliga barn 

Maisie Dobbs