En vårnyhet

Sedan Lucy Dillon kom in i mitt liv så har varje vinter känns mycket bättre när jag vet att det alltid släpps en ny bok utav henne, i januari 2016 är det inget undantag. En ny roman med namnet När livet börjar om från från Forum förlag. Jag kommer garanterat att läsa den här, en sådan trevlig tradition är väl synd att brytas?

Här finns min recension på Och så levde de lyckliga.

Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.

En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många - och förverkliga mer än en dröm.

När livet börjar om är en charmfull och värmande roman om att börja på nytt - och hur en liten gest av vänlighet kan ge ringar på vattnet och förändra livet för många.

Recension: Var är Audrey? - Sophie Kinsella

Jag heter Audrey, är fjorton år och har inte gått i skolan sedan i februari, eftersom det hände en grej där. En inte jättebra grej.

Jag har inte riktigt varit mig själv sedan dess och folk undrar vart jag har tagit vägen, men jag kommer inte tillbaka till skolan. Jag gåt inte helst nånstans, det kallas social fobi och det är en del av min diagnos.

Det här är boken om mig, min idiotiska hjärna och hur jag besegrade den. Med hjälp av bland annat ett par svarta solglasögon, en envis psykolog, en kille med världens finaste leende och jättemånga Caramel Frappuccions.

Att Sophie Kinsella är en favorit författare hos mig är ingen hemlighet, har slukat alla hennes tidigare böcker och fullständigt älskat dem. Hon får en att vrida sig utav skratt utan att det blir för mycket så att säga. Så när jag hörde att hon har skrivit en ungdomsbok så fick mitt Kinsella-hjärta att börja banka hårt. 

Något som jag älskade med den här boken var att Kinsella har blandat ett jobbigt ämne med humor. Men så kan man också se det som att författaren har valt att gå in på det jobbiga ämnet väldigt ytligt, men samtidigt är det ju Kinsella och hon är ju känd pga sina roliga karaktärer och böcker. Men jag tycker att bara det att ämnet tas upp är helt fantastiskt!
 

En sak som jag reagerade på var att det var en kille som gjorde Audrey "frisk"?? Eller så fort han kom in i hennes liv så började hon genast må mycket bättre? Visst, det är inget fel på Linus, jag gillade honom jättemycket men ser det verkligen ut så i verkligheten? Blir man frisk bara för man råkar bli kär? Jag kan mycket väl förstå att ens kärlek kan göra vardagen ljusare men att gå från jättesjuk till att våga prata med främlingar och fika på Starbucks är mest orimligt? Även om jag inte lider av socialt fobi eller panikattacker så förstår jag att man inte blir frisk över en vecka, utan att sådant här tar tiiiiiiiiiiid. Och var är grejen att läsaren aldrig får reda på vad som hände i skolan egentligen? Jag läste och läste och förväntade mig att jag som läsare skulle nångång få reda på vad som egentligen hände? Kändes som om författaren gjorde det lite väl enkelt för sig.

En karaktär som jag verkligen gillade var Audreys mamma, hon fick mig att skratta så jag nästan grät, och hennes krig mot Audreys storebror Frank om att han är spelberoende är riktigt roligt att följa. Och hur hon kontrollerar Audreys pappa också, stackars honom haha! Hade lätt läst en till bok om denna knäppa familj, för underhållningen. Jag älskade även hennes yngsta lillebror, påminner så mycket om min egna som är i samma ålder, alltså 4-åringar är bäst!

Språket är som i de flesta ungdomsböcker, vardagligt, lätt, välskrivna dialoger, rappt och med mycket fart i, ett språk som jag gillar när det kommer till ungdomsböcker. Den är lättsmält, rolig, underhållande, bjuder på härliga karaktärer och många gapskratt. Jag gillade den, men den hade även några brister som jag tror kan jaga iväg många läsare tyvärr.

Nyårslöftetstaggen

Den här har ni säkert sett cirkulera runt bland alla bokbloggar - jag vill inte vara sämre så jag bestämde mig för att göra den.  Återkommer om ett år för att redovisa hur det har gått! =)

1. En klassiker jag lovar att läsa

2. En påbörjad bokserie jag lovar att avsluta

 

3. En bokserie jag lovar att påbörja

                                         4. En författare (som jag inte läst tidigare) jag lovar att läsa något av

 

5. En bok jag lovar att läsa om

                                                        6. En genre jag läst lite/inget av och lovar att utforska

                                                                         7. Ett seriealbum jag lovar att läsa

                                                                            8. En novell jag lovar att läsa

                                            9. En bok som behandlar ett tufft men viktigt ämne jag lovar att läsa

                                                             10. En länge ägd oläst bok jag lovar att läsa

                                                                         11. En debut jag lovar att läsa

                          12. En bok eller bokserie (som jag tidigare gett upp/dömt ut) jag lovar att ge en ny chans

Tävling igen!

Jajamen, en till tävling. Denna gång hos bokentusaisten. Denna gång tävlar man om en valfri bok för max 200kr hos Adlibris eller bokus. Jag vet precis vilken bok jag skulle klicka hem :)

Klicka in HÄR för att tävla du också! =)

Julläsning!

Jag har inte så värst inte mycket plugg nu under julen, inte heller jobb. Så jag tänkte vara med i en Julläsning hos Mias Bokhörna. Det pågår mellan 19 december - 12 januari och det är en liten tävling också, där man kan vinna en pocket och en hemlis...Tävlingen går ut på att läsa så många sidor man hinner, alltså inte antal böcker! 

OBS DÅLIG BILD

Jag plockade på mig hej vilt vad jag är sugen på att läsa och det blev lite allt möjligt, lite spänning, kärlek, lättläst, tjockisar, ja allt som jag är sugen på :)

Det gör inget att jag inte läser alla men tametusan vad jag ska läsa i jul. Har verkligen NOLL inplanerat så det kommer bara vara jag, böcker, och en rykande kopp te! =)

LEETSS DOOO IIIITTT!!!

Temainlägg: En barndomsfavorit

Återigen onsdag och ett nytt temainlägg, denna vecka är det En barndomsfavorit. Jag tänkte skriva om några serier som jag såg när jag var liten.

Barnen på Luna

Barnen på Luna handlar om fyra ungdomar som förlorar sina föräldrar i en flygplanskrasch. På minnesgudtjänsten träffas dessa ungdomar varandra och öder för dom tillsammans och de bestämmer sig för att rymma iväg med Glenns segelbåt Luna. Tillsammans tillbringar de sommaren i Stockholms skärgård på rymmen.

Detta kan nog vara den finaste serien jag vet, som jag har älskat denna serie. Barnen på Luna kan beskriva min barndom ganska bra, jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett serien och för hur många kompisar jag har tvingat att se den. Snälla se den! Finns på Öppet arkiv på SVT Play såg jag nyss, så bänka dig framför tvn och se, och njut.

 Eva & Adam

 Adam kommer ny till en klass där han inte känner någon, han lär känna den tjejtokiga Alexander och sedan blir han även kompis med Eva och hennes bästis Annika. Adam blir snabbt kär i Eva men Eva tror att hon bara vill vara kompis med Adam.

Ingen barndom utan Eva & Adam va?  Jag kan relatera så himla mycket till denna serie när jag ser den idag, Eva och Annikas vänskapsband är på pricken så hur mitt och min dåvarande bästis band var då - oskiljaktiga i stort sett. Kommer alltid att älska Eva & Adam, även om jag är 50 år eller 20 år. Jag såg faktiskt om Eva & Adam för någon dag sedan, är på jakt efter Fyra födelsedagar och ett fiasko som är filmen till, men hittar den ingenstans att se online :(

 Den vita stenen

Fia är dotter till en ensamstående pianolärarinna; de bor inackorderade i häradshövdingens stora hus, där den argsinta hushållerskan Malin, "förklädeshäxan", regerar. De vuxna talar illa om Fias mamma. En dag kommer Hampus till byn. Han är föräldralös och bor hos sin farbror, en skomakare, som är gift och har sex barn. Skomakarens fru ser Hampus som en börda, och ger (med viss rätt) honom skulden för att de varit tvungna att flytta så ofta. När Fia och Hampus träffas vill de inte säga vilka de egentligen är; hon kallar sig för Fideli, och han säger att han är Farornas konung, vars namn syns på cirkusaffischer. De båda utstötta barnen bildar ett eget brödraskap, som kretsar kring en märklig vit sten. De ger varandra svåra uppdrag, som att måla ett ansikte på kyrkklockan eller hålla tyst en hel dag; klarar den ene uppdraget, får han eller hon behålla stenen temporärt, men måste samtidigt hitta på ett svårt uppdrag åt den andre som då kan återvinna den.

Åhh vita stenen...Märks det att jag är väldigt lillgammal utav mig när som jag 9-årig såg på en serie som kom ut 1964? Men jag älskade den här serien när jag var i 9 års åldern och tyckte att allt var så himla fint. Det är kanske härifrån som jag har fått mitt intresse för gamla ting? I Fias hus är det så himla fint med gamla saker <3 Kanske dags igen att se om Den vita stenen.

Livet enligt Rosa

 Livet Enligt Rosa handlar om Rosa, som bor granne med Ville och som är hennes enda kompis då hennes bästis har slutat vara med henne och börja vara med en annan tjej i klassen istället för Rosa. Hon drömmer om att bli en superkändis så därför skriver hon egna låtar och spelar gitarr.

Alltså Rosa <3 Åhh. Bästa som hände på veckan var när det var dags för Rosa igen. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. När Rosa sändes så tror jag att jag var i 10-11 års åldern och jag älskade den, jag tyckte ännu mera om filmen som kom något år senare. Jag har kollat om Rosa många många många gånger, men känner att det är dags snart igen, har ju precis kollat på Eva & Adam, kanske blir det lite Rosa snart igen?

Grynet

Grynet är Elin Eks alter ego, det vill säga mycket rosa, glitter, tiaror, fluffifluff. Hon har en egen show i hennes rum

Jag fick alla hennes shower ifrån hennes rum på en DVD när jag var liten. Hon blev en förebild och idol, jag kunde titta om om om om igen på dvdn och se hur hon gör en egen ljusslinga med Barbie-huvuden haha! Eller när hon gör egen sylt och öser i med socker. Hon är bra allt härlig!

Det var några barndomsfavoriter hos mig, vilka är era barndomsfavoriter? Detta är ju bara svenska serier, jag har en heeeeel del favoriter från Disney ;)

Detta är ett sammarbete mellan mig, och dessa andra bloggare: http://frokentv.se, http://seriereflektioner.blogg.se, http://gillafilm.se/,  http://gothamalley.blogg.se. Kika in hos dom vettja! De skriver om samma sak som jag =)  

Recension: Chicago P.D Säsong 1

Jag började titta på Chicago P.D av en ren slump, var ensam hemma och hade det tråkigt och ville se en ny polisserie. Jag valde därför Chicago P.D pga av Sophia Bush är med, älskar henne sen One Tree Hill och va så nyfiken på hur hon skulle vara i en polisserie. Så därför föll valet på Chicago P.D! 

Chicago P.D är en spin-off på Chicago Fire som jag inte har sett. Det finns även Chicago Med. 

Chicago P.D handlar om en polisstation i Chicago, där vi har Hank Voight som är the boss för en grupp poliser. Vi har Antonio Dawson, Erin Lindsey, Alvin Olinsky, Sheldon Jin, Jay Halstead, Adam Ruzek, Kevin Atwater, och Kim Burgess. Dessa får vi följa i deras arbete som poliser men också får vi en inblick i deras privatliv. 

Atwater och Burgess har precis klarat av polishögskolan och börjar jobba. Dessa två tillhör inte den andra gruppen utan dom här två är ute på gatan och i stort sett hjälper gamla tanter över gatan. Jag tycker att dssa inslag med Atwater och Burgess gör serien lite roligare och även lite mer humoristiskt. Jag tyckte avsnittet när dom hittar en gömd pojke i en källare som hos en galen tant var ett jättebra avsnitt, i slutet av säsongen får ju även Atwater börja jobba mer med "de riktiga poliserna". Jag älskade också scenerna med Trudy Platt som är receptionisten(?) i serien. Älskar hennes humor och hur hon jävlas med Burgess och Atwater.

Den karaktär som jag minst gillar är Voight, jag tycker han är krånglig och nja, vi klickar inte bara. Sedan stör jag mig något fruktansvärt på hans röst, måste den vara så hes???!?!?! Klarar inte av att lyssna på honom när han pratar. Sedan kan de också skippa när han ska hålla ett pepptalk till gruppen, han gör det nästan varje gång dom ska göra något och nja, känns bara klyschigt och något dom har lagt dit för att göra att hans karaktär får mer djup.

Nu till två karaktärer som jag gillar! Erin och Halstead, alltså Halstead prisa gudarna så het han är! Och gud vad jag hoppas på att det händer något mellan dessa...dom skulle va så perfekta för varandra. Haha nog om fangirling. Men jag gillar verkligen dessa karaktärer, även Ruzek hör till favoriterna även om han är ett rötägg ibland.

Måste bara hissa Sophia Bush! Jag älskar henne i One tree hill och man får ju sådana förväntningar på en skådespelare som man tycker så mycket om...Men hon rockade fan som polis alltså! Tycker verkligen har växt och även om hon är en polis nu i denna serie så finns det fortfarande lite Brooke i henne, inte mig emot. Jag tycker hon gör sin roll kanon bra och jag ser fram emot att få se mer utav henne i serien.

Jag tycker att serien bjuder på det jag vill ha, lagom blandning av action, och lite privatliv/drama. Denna serie är lite roligare då det nästan bara är gäng med, inte vanliga mordutredningar som det ofta är i polisserier, utan nu är det mest gäng! Vilket jag tycker gör serien unik och väldigt sevärd.

Nu återstår och se om jag ska kolla på Chicago Fire och Chicago Med, jag har dock väldigt svårt för att se bränder och eld på tv likaså med sjukhusserier - är allt för känslig för sådant.  Dock så passade Chicago P.D för mig alldeles utmärkt, kanske lite mycket slagsmål...

Egentligen har jag inget negativt att säga, men något som stöde mig pyttelite var att avsnitten hoppade mellan varandra. Antingen var det streamingsidan som hade lagt avsnittet i fel ordning eller så ville serieskaparna återkomma till vissa saker, det blev lite rörigt när ett avsnitt kunde handla om något som hände för 2-3 avsnitt sedan. Det var det enda negativa jag hade att säga om denna serie, jag älskade första säsongen och kommer garanterat att fortsätta se den!