Recension: Sekten på Dimön - Mariette Lindstein

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. 

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Sekten på Dimön hör till 2016 bästa böcker, jag kände redan det på första sedan sidan. Även fast det är en tegelsten på ca 500 sidor, så låt er inte luras. Det är stor text och det hela känns väldigt luftigt, så att den är på 500 sidor gjorde ingenting.Jag kan säga att jag inte ville att den skulle ta slut, och när den väl tog slut ville jag bara läsa mer.

Det jag älskar med boken är att det finns ett sådant driv i berättelsen, det går fort framåt och mycket information redogörs för läsaren. Jag som läsare står aldrig still i berättelsen och trampar utan här går det fort framåt vilket gör att man absolut INTE kan lägga ifrån sig boken.

Jag tycker det är otroligt intressant hur författaren på ett snyggt sätt berättar hur det gick till för Sofia när hon blev "hjärntvättad" av Oswald, jag kan förstå varför och hur Sofia blev hjärntvättad och övertygades av Oswald att ViaTerra är det enda rätta. När jag läste så tänkte jag, det här var ju inte så farligt! Och vilken dröm att få bo i en herrgård och bara slappa hela dagarna. Franz är charmig och flirtar med Sofia och allt verkar vara i sin ordning.

Men ju längre man kom in i boken ju mer fel började jag hitta hos ViaTerra och psykopatvarningar för Oswald började dyka upp. När sommaren är slut och hösten är påväg i, det är då det börjar gå åt skogen. Sofia börjar förstå här lite själv att nånting är fel, och det även Franz håller på med är olagligt. Det är verkligen skickligt hur författaren även hjärntvättar läsaren,, för att sedan också få läsaren att förstå att Oswald och hans ViaTerra är något farligt.

Jag tyckte det var lite obehagligt och intressant att läsa innan ett nytt kapitel började om någon som berättar hemska saker. Jag hade en misstanke om vem det var och det visades sig vara rätt, det gjorde att vi fick en inblick i förövarens tankesätt. Bra också att dessa sidor endast var 1-1,5 sida lång och inte fler, det är lätt hänt att jag tröttnar då.

Kan det vara så att Sverige har fått en ny toppförfattare? Jag tror mig banne det alltså. En tiopoängare verkligen! 

Sjukstuga och pluggkaos

Hej på er! 

Den senaste månaden har jag verkligen känt att bloggen har blivit noll prioriterad, har väl kanske kommit upp 1-2 inlägg? Fy skäms alltså! Jag måste styra upp den här bloggen alltså, har så mycket att blogga om! Recensioner framförallt, kanske en recensionsevecka vore på sin höjd?

Jag har den här veckan legat däckad med feber, snorig näsa osv osv. Och haft världens helvetes tenta i litteraturvetenskap. Det är typ idag som jag för första gången orkar sminka mig och ta mig utanför dörren. Jag har varvat i veckan med att ha feberfrossa och skriva om klassicismen och  kolla på Shameless så jag hoppas det kommer upp en recension snart. Då jag totally älskar den serien <3

Iaf, ville mest bara kika in och säga hej, jag lever och mår bra. Ska hoppa in i duschen och sedan fortsätta kolla på Shameless, är på säsong 6 nu. Iiihh.