Tvillinga Wren och Cath ska iväg på Collage och allt förändras när Wren säger att hon inte vill dela rum längre med Cath. Wren är den utåtriktade som gärna vill festa och träffa nya kompisar när Cath är den som vill läsa böcker eller skriva på sin Fan fiction om Simon Snow. Hon har planerat att lansera hela fan fictionen innan den riktiga boken kommer ut, men så möter hon Levi som aldrig lämnar henne ifred och så oroar hon sig för sin pappa som verkar aldrig äta eller gå utanför dörren. Och Wren då? Hon verkar ha tappat allt helt och vill inte ens längre följa med hem.
Jag läste Eleanor & Park för några månader sedan och tyckte inte alls om den, jag och Eleanor var alldeles för olika för att det skulle klicka, men jag läste ändå ut den så därför hade jag lite lägre förväntingar på Fangirl än vad jag hade på Eleanor & Park. Men oj! Fangirl alltså, vilken pangbrabok! Den här boken var verkligen så så så så bra!
För det första, så såg jag verkligen mig själv i Cath. Sådär nördig och väljer hellre att läsa eller skriva än att gå på fester. Men ändå så ville jag bara skrika till henne att det är inte farligt att för första gången sätta foten i matsalen eller att träffa nya människor, det gör en bara gott. Cath var en karaktär som jag älskade att läsa om, jag tyckte om att hon inte var så värst social eller någon hjälte utan bara en helt vanlig tjej som är osäker och älskar att skriva. En ovanlig karaktär men som ändå är vanlig. Jag kan förstå att många tjejer kommer känna igen sig i Cath och se upp till henne, inte för att hon är blyg eller osäker också utan för att hon har ett stort hjärta.
Jag fastnade redan på första sidan och sedan var jag fast, jag tror tillochmed att jag läste ut den samma dag - så bra var den! Det var mycket dialoger och texten kändes liksom "luftig" vilket gjorde det skönt för ögat att läsa boken och ibland kändes det som om man hade läst 100 sidor fast egentligen bara 70 sidor. Och det beror nog på att Rainbow Rowell är en sån skicklig författare, hon vet precis vart hon ska skriva vad och inte. Vill definitivt läsa mer av henne i framtiden.
Men, det fanns något negativt med boken också. Varför fick vi läsa stycken som Cath har skrivit om Simon Snow? Jag hoppade över dessa stycken då jag hellre ville läsa om Cath och hennes liv, inte om Simon. Jag tyckte det förstörde lite och författaren hade kunnat hoppa över det.
Relationen mellan Cath och Levi var verkligen nånting som det drogs ut på, kändes aldrig som om de skulle komma till fund med att de båda gillar varandra! Blir tokig på sånt, men samtidigt så fick vi se en vacker vänskap som utvecklades till något mer. Jag gillade också relationen mellan Cath och hennes pappa som verkar smått galen, så himla fint att läsa om dom två.
Summan av kardemumman: En otroligt fin och vacker bok, språket är perfekt, karaktärerna är perfekta, det är collage, och mycket nördighet. Är du en nörd av något slag så kommer du garanterat att gilla den här boken!
PS: skulle inte den här boken bli perfekt som en film eller miniserie?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar