onsdag 24 juli 2013

Recension: bok. Ett rum hos Daisy - Jill Mansell

Tillsammans med sin färgstarke far Hector driver Daisy ett hotell på den engelska landsbygden. När hon får veta att bästa vännen Taras ex-pojkvän tänker fira sitt bröllop där är Daisy till en början inte orolig, för Tara lovar heligt och dyrt att det inte ska bli några problem. Men saker och ting går inte som planerat och snart sätts en rad händelser igång som får konsekvenser för alla inblandade. Lägg därtill en gammal - men inte glömd - kärlek, en irriterande snygg före-detta rugbyspelare och en pappa med en rad tveksamma förbindelser? Daisy får fullt upp! Men samtidigt är det ju det som är charmen med hotell: Du vet aldrig vem som checkar in ? eller hur länge de stannar. 

En bok som jag sent kommer glömma är Ett rum hos DaisyJag läste på baksidan hemma hos min kompis men av någon anledning lånade jag inte hem den och det ångrade jag väldigt mycket sen efter. Men som tur är så köpte mitt skolbibliotek in den och wow! Vilken bok! Lätt en utav de bästa böckerna jag har läst i år. 

Jag som alltid har älskat att läsa böcker som utspelar sig på hotell och liknande slukade den här på nolltid. En äkta bladvändare och jag ångrar inte för en sekund att jag läste den. Sen att den utspelar sig på landsbygden i England gör inte boken så mycket sämre. Det är härliga karaktärer, åh jag älskar böcker där det är många karaktärer inblandande. Historien blir aldrig tråkig då, kanske mest för alla karaktärer. Jag älskade Daisy och hennes pappa, deras relation är väldigt ovanlig. Det var mer som en vän-relation än en pappa och dotter relation, men sen kanske hennes pappa är något utöver det vanliga.  

Man kan säga att boken bara flöt på i ett stillsamt tempo, det fanns ingen brådska och jag tror att just det gjorde boken så bra. Författaren hade inte bråttom med att berätta sin historia och stressade inte fram kärlekar eller vänskaper. Det var en sån fin bok det här, en bok jag sent kommer glömma. 

En fempoängare och ett säkert kort om du älskar chick-lit. Läs den bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar