Jag och min pojkvän kollade på Enders game häromdagen, och jag vet inte riktigt hur jag ska såga en film på ett snällt och trevligt sätt. För den filmen var...inte bra. Jag satt under hela filmen och undrade när den skulle ta slut, och så hann jag med 5 kisspauser. Men min pojkvän, han gillade den. Jag antar att det bara var fel tillfälle att se den för jag var nog helt inne i den pågående boken jag läste, vilket var Bäddat för mord..lever man in sig i böcker så som jag gör är det svårt att tänka på något annat. Hade jag inte läst en så fängslande bok så hade jag nog tyckt om filmen mer!
Handling:
För att utveckla ett säkert försvar mot en attack från en fientlig, utomjordisk ras, föder staten upp barngenier och tränar dem till soldater. En lysande ung kille, Andrew »Ender« Wiggin, bor med sina snälla men distanserade föräldrar, sin sadistiske bror Peter och sin älskade syster Valentine.
Ender blir den i familjen Wiggin som värvas till stridsskolan, för rigorös militär utbildning. Enders förmågor skänker honom respekt och gör honom till en ledare i skolan. Samtidigt plågas han av känslor av ensamhet, rivalitet, press från de vuxna lärarna och rädsla för de invaderande utomjordingarna.
Är Ender den general jorden behöver? Kriget har rasat i hundra år, och jakten på den perfekta generalen har pågått nästan lika länge. Enders två äldre syskon är precis lika speciella som han, men på olika sätt. Tillsammans har de tre de förmågor som krävs för att bygga upp en ny värld. Om världen överlever, vill säga. (beskrivning från Adlibris)
Jag sa direkt efter filmen var slut att den här är säkert så mycket bättre i bokform. Jag förstod mig aldrig på deras spel som de kör i filmen, det kändes som de missade väldigt mycket med information för mig som inte hade läst boken innan.
Det kändes som om de snabbspolade filmen och det var svårt och få en relation med Ender, och de övriga karaktärer. För precis när jag fick en liten relation med Ender så var det i filmens slut, när han hittade drottningen. Jag tyckte att det var jobbigt att inte få något grepp om vilken typ av människa han var. Men samtidigt så hade jag förväntat mig att karaktärerna skulle vara i 18-19 års åldern och mer mognare, så jag blev lite besviken bara på det.
Filmen går att se på, det är en "jag har precis kommit hem från skolan och den här går på TV, perfekt då kan jag ta en liten tupplur" - film. Jag önskar att jag hade läst boken först istället för att se filmen, för jag tror eller vet att det är en fantastisk historia som bara inte passade på bioduken.
