Recension: Månskensstranden - Nora Roberts

 Det är tidig morgon och den öde stranden är täckt av frost när Ripley Todd kommer ner till vattenbrynet. Morgonens löprunda är dagens bästa stund: soluppgången speglas i vattnet och sanden är orörd sånär som på hennes egna fotspår. Snart kommer ön att vakna till liv. Ripleys hjärta klappar för varje gata, gränd och vrå på Three Sisters Island. Hon har växt upp här och känner en tillhörighet till platsen och dess invånare som går långt utanför jobbet som polis.

När forskaren MacAllister Booke kommer till Three Sisters Island för att undersöka öns mystiska historia rubbas Ripleys lugna tillvaro. Motvilligt blir hon förälskad. Men innan Ripley och Mac kan drömma om en gemensam framtid måste de ta itu med det förflutna. Mörka krafter hotar Ripley och hennes vänner. Vad är det för hemligheter som döljer sig på Three Sisters Island?

Detta är den andra delen i Three Sisters Island, om ni vill läsa min recension på den första boken i serien så kan ni klicka HÄR. Jag var väldigt imponerad och mysfaktorn var hög när jag läste den första boken - likaså är det nu också! 

Som vanligt med Nora Roberts så är det fullfart hela tiden, vi står inte kvar och trampar på samma ställe hela tiden utan rör oss framåt med stora kliv - ibland lite för stora.  Från första sidan så fångar Roberts en och man kan inte sluta vända blad, precis som det ska vara alltså! 

Karaktärerna är något som Roberts alltid lyckas ibland, i det här fallet med. Även om jag inte fastnade helt för Ripley så är hon ändå trevlig att läsa om. Jag älskar hur tjurskallig och "pojk"ig hon är, när känslorna för Mac börjar smyga sig fram gör hon allt för att dom inte ska göra det, men misslyckas totalt. Det var trevligt och se hur hon blev mjukare och mer mänsklig ju mer kär hon blev i Mac. Mac i sin tur var ju  väldigt förtjusande och sådär gulligt nördig. 

När det kommer till magin så tycker jag att det nästan blev lite töntigt och första boken var mycket mer spännande, för där var magin ett naturligt inslag. Nu kändes det nästan lite platt och påtvingat, och blev inte alls bra. Men eftersom jag älskar karaktärerna och ön så kunde jag inte sluta läsa, det gjorde inget att magin fanns med. Jag vill så gärna besöka Mias bokhandel!!

Jag tycker fortfarande bäst om Nell som den första boken handlade om, den var sådär alldeles mysig och en riktig Nora Roberts-bok, men jag tror att Mias bok kommer bjuda på något extra. Detta var en bra mellanbok helt enkelt, inte dålig men inte heller världsbäst. Jag ser fram emot att få läsa den sista boken! 

Titel: Månskensstranden
Författare: Nora Roberts
Serie: Three Sister Island del 1
Antal Sidor: 331 sidor
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Recension: Att falla med snön - Sarah Morgan

En gång i tiden var julen Kayla Greens bästa tid på året. Numera är hon arbetsnarkoman och vill att högtiden ska vara över – så snabbt som möjligt! Så när plikten kallar henne till ett vintrigt Vermont är hon enbart tacksam över att slippa undan den tröttsamma julen.

Jackson O’Neil har lämnat ett blomstrande företag bakom sig för att återvända hem och rädda sin familjs skidresort. Nu när han har marknadsföringsgeniet Kayla till sin hjälp kommer de med all säkerhet att lyckas – och gnistorna som sprakar som nyårsfyrverkerier mellan dem är bara en extra bonus.

Kayla må vara en stjärna på sitt jobb, men hon är ute på djupt vatten när det gäller Jackson. Han får henne att längta efter den kärlek hon en gång drömde om, och det skrämmer henne. Finns det en chans att kvinnan som inte längre tror på julens budskap äntligen ska falla för dess magi

Detta är en typisk julia-bok, romantik och kärlek så det skriker om det.  Från sida 1 till sista sidan i boken. Det går inte att älska denna bok, är man som mig - svag för all dess kärlek så kommer du att älska denna bok lika mycket som jag.

Jag föll först för bröderna O'Neil och hela den familjen, jag älskar hur dom tar hand om varandra och man märker att dom älskar varandra mest av allt. Hur dom bråkar, gnabbas vid matbordet, bråkar om vem som ska ta hand om disken. Det är mycket kärlek i familjen, det märker man, men det finns ändå ett allvar - vem ska sköta skidanläggningen? Kommer de tvingas stänga ner hela anläggningen?

Det var också svårt att inte falla för hela miljön i boken - den utspelar ju sig på en skidort!!! Tänk dig: dom ligger framför en kamin(!!!!), dom kysser varandra under en gran ute i skogen, dom åker skidor och dricker varmchoklad. Alltså!!

Sammanfattning: Jag älskade den här boken. Direkt efter jag hade läst ut denna kunde jag inte släppa hela atmosfären i boken så jag högg in på bok 2 - Sommarregn som var MINST lika bra. Dessa böcker passar perfekt nu i sommar.

Recension på Sommarregn kommer nästa vecka!

Jag är tillbaka!

Oj så konstigt det kändes att logga in här för att påbörja ett nytt inlägg...Hur länge sen var det? 2-3 månader? Jag har helt enkelt inte haft tid, ork eller lust att blogga faktiskt, jag hamnade i världens lässvacka och det är förns nu som jag smått börjar bli liiiiiiiiiite sugen på att börja läsa böcker igen. Under dessa månader har jag endast varit inne i mitt bibliotek ett par gånger, ångesten över att ha så mycket böcker och ångesten över att behöva läsa har varit stor. 

Men det hände faktiskt något som gjorde att jag återigen blev sugen på att läsa, det trillade in ett recensionsexemplar! En feelgood bok som låter jättebra och jag blev verkligen SÅ sugen på att läsa. Jag har inte heller kunnat slappna av för att kunna kolla på tv-serier eller filmer. Men i lördags var jag faktiskt på bio med sambon och såg Warcraft - som faktiskt var jättebra! Jag tänkte skriva ihop en recension och börja småstarta min comeback för den här bloggen ;-)

Jag kommer tillbaka snart, ska sätta mig och skriva ihop lite recensioner och lite angående min sommarläsning! =) 

Recension: Sekten på Dimön - Mariette Lindstein

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. 

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Sekten på Dimön hör till 2016 bästa böcker, jag kände redan det på första sedan sidan. Även fast det är en tegelsten på ca 500 sidor, så låt er inte luras. Det är stor text och det hela känns väldigt luftigt, så att den är på 500 sidor gjorde ingenting.Jag kan säga att jag inte ville att den skulle ta slut, och när den väl tog slut ville jag bara läsa mer.

Det jag älskar med boken är att det finns ett sådant driv i berättelsen, det går fort framåt och mycket information redogörs för läsaren. Jag som läsare står aldrig still i berättelsen och trampar utan här går det fort framåt vilket gör att man absolut INTE kan lägga ifrån sig boken.

Jag tycker det är otroligt intressant hur författaren på ett snyggt sätt berättar hur det gick till för Sofia när hon blev "hjärntvättad" av Oswald, jag kan förstå varför och hur Sofia blev hjärntvättad och övertygades av Oswald att ViaTerra är det enda rätta. När jag läste så tänkte jag, det här var ju inte så farligt! Och vilken dröm att få bo i en herrgård och bara slappa hela dagarna. Franz är charmig och flirtar med Sofia och allt verkar vara i sin ordning.

Men ju längre man kom in i boken ju mer fel började jag hitta hos ViaTerra och psykopatvarningar för Oswald började dyka upp. När sommaren är slut och hösten är påväg i, det är då det börjar gå åt skogen. Sofia börjar förstå här lite själv att nånting är fel, och det även Franz håller på med är olagligt. Det är verkligen skickligt hur författaren även hjärntvättar läsaren,, för att sedan också få läsaren att förstå att Oswald och hans ViaTerra är något farligt.

Jag tyckte det var lite obehagligt och intressant att läsa innan ett nytt kapitel började om någon som berättar hemska saker. Jag hade en misstanke om vem det var och det visades sig vara rätt, det gjorde att vi fick en inblick i förövarens tankesätt. Bra också att dessa sidor endast var 1-1,5 sida lång och inte fler, det är lätt hänt att jag tröttnar då.

Kan det vara så att Sverige har fått en ny toppförfattare? Jag tror mig banne det alltså. En tiopoängare verkligen! 

Sjukstuga och pluggkaos

Hej på er! 

Den senaste månaden har jag verkligen känt att bloggen har blivit noll prioriterad, har väl kanske kommit upp 1-2 inlägg? Fy skäms alltså! Jag måste styra upp den här bloggen alltså, har så mycket att blogga om! Recensioner framförallt, kanske en recensionsevecka vore på sin höjd?

Jag har den här veckan legat däckad med feber, snorig näsa osv osv. Och haft världens helvetes tenta i litteraturvetenskap. Det är typ idag som jag för första gången orkar sminka mig och ta mig utanför dörren. Jag har varvat i veckan med att ha feberfrossa och skriva om klassicismen och  kolla på Shameless så jag hoppas det kommer upp en recension snart. Då jag totally älskar den serien <3

Iaf, ville mest bara kika in och säga hej, jag lever och mår bra. Ska hoppa in i duschen och sedan fortsätta kolla på Shameless, är på säsong 6 nu. Iiihh.

Wiströms Stanna har fått framsida

Flora Wiströms bok Stanna har äntligen fått en framsida. Och herre-gud så fin framsida, älskar retrokänslan man får. Tillsammans med sin buddy Sara Edström (vars blogg också är megabra, plus hon syr världens finaste kläder!!) har dom skapat detta omslag. Jag är jättetaggad på detta! 

Detta är ett sammarbete mellan mig, och dessa andra bloggare: http://frokentv.se, http://seriereflektioner.blogg.se, http://gillafilm.se/,  http://gothamalley.blogg.se. Vi har fått samma tema att tolka och sedan skriva om. Veckans tema är: Wilda western.

Den här veckan är det wilda western som är temat...Jag kollar aldrig på wilda westernfilmer eller serier. Så här kommer en lista på varför jag inte kollar på westernfilmer. OBS: ta denna lista med en nypa salt.

1. Dom känns som riktiga B-filmer, låg budget, ser fake ut, dåliga skådespelare, dålig musik, känns inte trovädigt. 

2. Jag upplever att westernfilmer endast har män i sig? Inga kvinnor, om de inte såklart är med på något horhus eller någons älskare. Jag kanske har fel, men det är bara min uppfattning. 

3. Samma handling i alla filmer. Samma handling om om om igen. Ett gäng killar blir osams med andra killar och så ska dom mötas upp för att göra upp om lite boskap. Eller klassikern, en kille är på rymmen!

 

4.  Allt är så brunt och beige? 

5. Jag såg en film, jag kommer inte ihåg vad den hette men i den var det för mycket blod och brutalitet för min smak. Och då drar jag alla westernfilmer över en kam!

 

 

Sorry för jag inte bjöd på några filmtips. Men så äre ibland. 

 

 

 Brunt brunt och brunt. Njaa, jag håller mig gärna till där Hart of Dixie och Gilmore Girls är inspelar ;)