Recension: bok. Vår katastrofala historia - Jess Rothenberg

Brie dör - bokstavligt talat - av brustet hjärta när Jacob säger att han inte längre älskar henne. De följande dagarna blir hon åskådare till sin egen begravning och när den är över sitter hon på pizzerian "A Little Slice of Heaven" och upptäcker att det är porten till himlen. Där träffar hon Patrick som förklarar sorgens fem faser för henne, men Brie är i total förnekelse (det vill säga första fasen) och bestämmer sig för att "hälsa på" Jacob och hämnas lite. Det visar sig att han redan mår uselt och det verkar resten av hennes nära och kära också göra. Många frågor kristalliserar sig när Brie går igenom faserna; Hur mycket är en själ värd? Vad betyder det att älska någon "för evigt"? Och kan man bli kär också i himlen ...?

Omslaget och titeln fick mig att plocka med boken hem från biblioteket. Jag läste inte på baksidan utan gick bara på omslaget. Men när jag väl läste handlingen så lät den väldigt intressant! Synd bara att efter jag hade läst ut boken så var den inte så intressant längre. Första halvan utav boken tyckte jag mycket bättre om än från mitten till slutet. Jag som läsare vart väldigt förvirrad, nya regler dök upp och jag hade ingen aning om vad som riktigt hände. Det vart rörigt och enligt mig väldigt ogenomtänkt.

Huvudkaraktären Brie intresserade mig inte så mycket faktiskt, jag är en sådan som måste kunna reflektera till en huvudperson som jag läser om. Jag vill gärna känna att huvudkaraktären är min bästa vän under tiden som jag läser boken. Men det gjorde jag inte med Brie, och jag vill så tycka om Brie men jag bara gör det inte. Likadant med boken, jag vill så gärna tycka om den men jag gör det inte. När boken var slut så var jag nästan glad. Jag har en teori om varför jag inte föll för boken, det är typiska tonårsbeteendet där man håller saker hemliga och inte pratar med varandra stör jag mig på något fruktansvärt. Jag hade nog gillar boken mer om detta hålla hemligheter för varandra hade skippats, när jag tänker efter så hade jag nog gillat boken mer om jag var 3 år yngre också. Hade förmodligen älskat och slukat den här boken om jag var mindre.

Men såklart, boken hade sina fördelar också. Som Patrik exempel, och att språket är lätt och roligt. Det är en också fin historia om kärlek och vänskap, men det var också väldigt jobbigt att läsa om Bries saknad till hennes vänner och familj och vise versa. Jag ska väl också erkänna att det kom någon tår i ögat ibland, är så himla svag för sorgliga saker. Jag måste ge cred till hur Rothenberg också beskrev alla känslor, sorg, vrede, glädje, det kändes väldigt äkta och gjorde att man kände mer sympati för Brie.

Titel: Vår katastrofala historia
Författare: Jess Rothenberg
Antal sidor: 375 sidor
Serie: -

Är Aria A?

Tänkte posta några teorier angående om Aria skulle vara A i Pretty Little Liars. Måste också nämna att Aria är den enda av the liars som inte hade något gemensamt med Alison. Emily var kär i Alison, Hanna vart nedtryckt av Alison pga sin övervikt, och Spencer och Alison tävlade alltid emot varandra.

Arias scen med Jake, vad ser ni på dom här bilderna? Jo, ett tåg, ett flygplan, ett bi och en kopp te. Allihopa bilder har något med Aria att göra. Tåget för Halloween avsnittet utspelades sig där, ett bi för hennes mamma blev instängd i bilen med en bisvärm, flygplanet för att hon och Duncan flög ett flygplan för Aria ville veta mer om Ali och vad han visste, och teet för Meredith drogade Aria när hon var sjuk.

Lite kul att Aria har samma klänning när A försvinner och sen när A kommer tillbaka igen. Har aldrig misstänkt Aria förut, men jag börjar tvivla nu, är hon A?

Producenterna & författarna sa att A skulle bli "unmasked" i 2x25 avsnittet.

Aria visar Emily en tidningssida, senare ligger samma sida uppslagen på A:s skrivbord...

Någon som har märkt att Aria endast läser om döden och mysterium? Inga kärleksvisor här inte.

När Adam Lambert frågar Aria om vad hon heter men tåget lät för mycket och Aria fick skriva sitt namn på fönstret, visst ser det ut som samma A?

När dockorna visas upp så bär Aria en röd t-shirt (Red is the new black), lägg märke också till att hon står i en annan position.

Det här avsnittet hette " The mirror has three faces" Spencer, Emily och Hanna syns i speglar, men inte Aria.

Vad tror och tycker ni?

Lista: Pretty little liars

1) Favoritkaraktär? Jag har alltid gillat Spencer så jag säger hon. Emily är också en stor favorit.

2) Vilken karaktär gillar du minst? Jag tycker inte om Aria eller Ezra, Maggie är inte heller en sån stor favorit. Och inte heller Emilys mamma eller Arias pappa och mamma. Det finns fler jag ogillar än gillar känns det som.

3) Vem är A, enligt dig? Jag har ingen aning, jag läser massor med teorier (ska posta en jättebra teori någon gång...) så jag vet faktiskt inte vem jag tror är A. Jag tror att alla är inblandande.

4) Favoritpar? Oj, älskar Spencer & Toby och Hanna & Caleb. Ja, det är väl dom. Gillar absolut inte Ezra och Aria tillsammans...Tyckte det va så skönt att de gjorde slut, nej Ezra är inte alls en favorit hos mig.

5) Lever Alison? Ja, jag tror det. 

6) Vad skulle du vilja hända i dom kommande avsnitten och säsongerna? Oj, PLL börjar bli lite långdraget, men jag älskar det fortfarande. Jag skulle vilja att vi tittare får mer svar än nya frågor. Jag skulle helst vilja att säsong 4 blir den allra sista säsongen, känns som om handlingen har försvunnit.

7) Vilken lögnare klär sig bäst? Ingen? Haha, Spencer kan klä sig riktigt tantigt, Arias kläder är inte alls i min smak, och Hannas kläder känns alltid så uppiffade. Jag säger nog Emily, hon klär sig i baskläder och enkelt även om det inte är i min smak alls.

8) Skulle du gått till polisen ifall A var efter dig? Kanske inte i början, men sen när det börjar gå överstyr och om A skulle göra min familj illa så skulle jag absolut gå till polisen. Blir lite irriterad på att the liars alltid ska göra allt på egen hand...

Upptäckt en ny författare

När jag besökte en second hand affär så hittade jag en bok som lät väldigt bra och helt i min smak. Och för 1 kr så tyckte jag allt att den kunde få följa med mig hem. Författaren heter Sidney Sheldon, jag har faktiskt aldrig hört talas om denna författare. Men enligt nätet så är han en av världens mest lästa författare, och hur stor titel är inte det? Han levde i USA mellan 1917-2007, utöver att vara författare så var han också manusförfattare och regissör/producent. Några av hans böcker finns till och med som film.

Hans böcker handlar om ofta om smutsiga intriger mellan olika personer i en glamorös överklassmiljö och karaktärerna ställs ofta inför svåra moraliska dilemman. 

Och Julias arv då (den som jag köpte) är en romantiskt, dramatisk, och fartfylld roman. Helt i min smak.

Tacka jag vet second hand och loppisar, man hittar alltid någon ny författare eller bok. Nu kanske jag har hittat en ny favoritförfattare. 

Återkommer med en recension när boken är läst!

 

Söt liten farbror...=)

Recension: bok. Jag väntar under mossan - Amanda Hallberg

När Tilda är nära att drunkna och spolas i land på den olycksbådande ön mitt i sjön skruvas hennes känslighet upp. Hon tränger djupare in i en värld av övernaturliga varelser och mystiska samband där ingenting är som det först verkar. Samtidigt vakar någon - eller något - över varje steg Tilda tar ...

I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?

Okej, nu måste jag såga en bok på ett bra sätt. Hur gör man det? Om man verkligen somnade under läsningen, fick ångest när man bara såg boken, och hur sågar man en bok som fyllde ögonen med tårar bara för den va så tråkigt och dålig?

Har läst flera recensioner där man poängterar att boken är en rysare och väldigt skrämmande. Nu är det så att jag är väldigt väldigt väääääldigt känslig mot ordet skräck, filmer kan jag absolut inte se och inte heller kan jag läsa böcker med genren thriller. Har kollat på en skräckfilm i hela mitt liv och det slutade med att jag fick ha en lampa tänd i en månad. Den här boken gjorde mig inte mörkrädd, antingen så har jag tuffat på mig riktigt ordentligt eller så har skräcken förlorat sin läskighet rejält.

Men samtidigt så finns det något vackert över den här boken, i boken dyker skogsrån upp, vi har näcken, vittror, oknytt, och älvor. Och så är beskrivningarna av miljöerna är fantastiska, men i stort sett i tilltalade inte boken mig särskilt mycket. Jag tyckte även att den där kärleksromansen inte var något vidare och den kändes inte alls genomtänkt. Killen var ju för tusan kär i Tilda innan de hade träffats!

Jag gillade inte den här boken något vidare, ibland är det så, det måste finnas några såna böcker också. Tummen upp iaf för det fina omslaget, jag kommer inte rekommendera boken vidare.

Hit me!

Medans jag läser böcker på stranden mellan baden så kanske ni vill vara snälla och svara på: vad vill ni läsa om här i bloggen? Mer recensioner? Vissa min egna bokhylla mer? Vissa bokköp mer? Skriva mer om tv-serier eller filmer? Hit me!

Sommarläsningen som än så länge bara har fått två böcker lästa...=)

Recension: bok. Ett rum hos Daisy - Jill Mansell

Tillsammans med sin färgstarke far Hector driver Daisy ett hotell på den engelska landsbygden. När hon får veta att bästa vännen Taras ex-pojkvän tänker fira sitt bröllop där är Daisy till en början inte orolig, för Tara lovar heligt och dyrt att det inte ska bli några problem. Men saker och ting går inte som planerat och snart sätts en rad händelser igång som får konsekvenser för alla inblandade. Lägg därtill en gammal - men inte glömd - kärlek, en irriterande snygg före-detta rugbyspelare och en pappa med en rad tveksamma förbindelser? Daisy får fullt upp! Men samtidigt är det ju det som är charmen med hotell: Du vet aldrig vem som checkar in ? eller hur länge de stannar. 

En bok som jag sent kommer glömma är Ett rum hos Daisy. Jag läste på baksidan hemma hos min kompis men av någon anledning lånade jag inte hem den och det ångrade jag väldigt mycket sen efter. Men som tur är så köpte mitt skolbibliotek in den och wow! Vilken bok! Lätt en utav de bästa böckerna jag har läst i år. 

Jag som alltid har älskat att läsa böcker som utspelar sig på hotell och liknande slukade den här på nolltid. En äkta bladvändare och jag ångrar inte för en sekund att jag läste den. Sen att den utspelar sig på landsbygden i England gör inte boken så mycket sämre. Det är härliga karaktärer, åh jag älskar böcker där det är många karaktärer inblandande. Historien blir aldrig tråkig då, kanske mest för alla karaktärer. Jag älskade Daisy och hennes pappa, deras relation är väldigt ovanlig. Det var mer som en vän-relation än en pappa och dotter relation, men sen kanske hennes pappa är något utöver det vanliga.  

Man kan säga att boken bara flöt på i ett stillsamt tempo, det fanns ingen brådska och jag tror att just det gjorde boken så bra. Författaren hade inte bråttom med att berätta sin historia och stressade inte fram kärlekar eller vänskaper. Det var en sån fin bok det här, en bok jag sent kommer glömma. 

En fempoängare och ett säkert kort om du älskar chick-lit. Läs den bara.